Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Hon såg Hanna närma sig dem med skridskorna i handen. Det låg ej spår af ovilja i Hannas öppna blick, då hon räckte Jenny handen, sägande: förlåt mig, jag väger ej alltid mina ord! Jenny mumlade något, som ingen hörde och skyndade hemåt före de andra. Bella upphann henne. Var ej ledsen, Jenny, bad hon vänligt, jag har ej velat såra dig.
Kort sagdt, allt var en enda täflan i alla möjliga dygder, och Bella tog Hannas tillbakadragenhet, som en yttring af den allmänna förtviflade fliten. Hanna var glad öfver att få vara i fred för alla frågor och längtade blott efter den dag, då hon skulle få resa hem.
Så obetydligt detta lilla drag än var, kunde Bellas mor ej undgå att glädja sig öfver det bevis på växande fasthet det gaf. Och hon tillskref det Hannas inflytande, på samma gång hon tyckte sig märka, att den hårda skorpan kring dennas väsen småningom mjuknade och begynte falla
Dessa voro emellertid djupt intresserade af Hannas sommarplaner och ansågo henne för den lyckligaste varelse under solen. De öfveröste henne med goda råd och visade ett oegennyttigt nit vid anordnandet af hennes resetoaletter. Hanna skrattade och lät dem hållas.
De hålla verkligt af mig. Men, för resten, hvad angår detta dig? Hvarför sätter du dig till doms öfver mig, innan vi ännu sett hvarandra två dagar? Det har du icke rätt till. Nu var det Hannas tur att bli röd och hon svarade temligen ovänligt: Jag säger alltid som jag tänker och rår ej för, att sanningen föreföll dig bäsk. De gingo en stund tysta, hvardera kände sig smått sårad.
Kunde ni verkligen vänta det efter det bref ni skref på hennes bröllopsdag? Hannas kinder lågade. Detta bref var tillräckligt att för alltid släcka hvarje skymt af vänskap. Ja så, du har läst det! Nå ja, jag har ju ångrat det, tusen och åter tusen gånger. Jag hade kunnat gifva bort allt hvad jag egde för att ha detta bref oskrifvet.
Det käns så underligt inom mig. Det är som kunde jag af idel tacksamhet kasta bort mitt lif hvilket ögonblick som helst, åt någon ensam och olycklig, och som om intet, intet ledsamt mer kunde nedslå mitt sinne. Du älskade, trotsiga Hanna, hvad du nu är vek, sade Bella och kyste hennes ögon, som stodo fulla af tårar. Ryktet om Hannas „värdshusbesök“ hade emellertid spridt sig i skolan.
Men nu vill du det icke mera, säg, att du icke vill det! utbrast Bella och slog begge armarne innerligt om Hannas motsträfviga hals. Nej, jag vill icke, men det kan hända, att jag bör . Tror du ej, att du gör din mor mycken oro, genom att vara så ofta med mig? Åh, Hanna, hur kan du tro! Mamma, som håller så mycket af dig! Du har aldrig velat tillåta henne att visa dig det, men jag vet det.
Hon hade, viss om att ryktet öfverdrifvit Hannas felsteg, nyss talat vid henne sjelf samt fått en öppen och noggrann beskrifning öfver tilldragelsen. Hon hade vidare uppsökt unge Hagen, som afgaf en liknande berättelse, hvarför något tvifvel om sanningen icke kunde finnas.
Hvart då? sade Valter upprymd, men en blick på Hannas djupt allvarliga och sorgsna ansigte gaf honom en aning om rätta förhållandet. Är det . . . är det meningen att få mig bort från kamraterna? frågade han och försökte se styf
Dagens Ord
Andra Tittar