Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 november 2025
"Hvad önskar frun?" hördes en sömnig röst från soffan. "Jag är bara så rädd." "Ja, då frun inte läser sin bön. Det är deraf det kommer." "Jag vågar inte. Gud hatar mig." "Gud hatar inte någon, utan förbarmar sig öfver alla och ger syndernas förlåtelse, då menniskan ångrar sig." "Nog har jag ångrat, ångrat så förfärligt, men det hjelper inte." Maja Lisa kunde ej säga något till detta.
Gusten blev icke hänförd, men han uppmanade Carlsson dricka ett särskilt glas med sig. Skymningen kom, myggorna dansade och folket surrade; glasen klingade, skratten skrällde och små nödskrik hördes redan här och där i buskarne, avbrutna av fnitter och hurrarop, hojande och skott under den ljumma sommaraftonens himmel. Och ute i ängarne gnisslade syrsan och snarpade kornknarren.
Min gode lärare, tillade han, jag vill i afton hava er välsignelse. Patern lade sin hand på hans huvud, läste välsignelsen och slöt honom i sin famn, såsom han stundom även annars plägade göra. Nu hördes buller utanför murarne.
Kolossalt! Men så stod ett tillägg, »bearbetad efter professor Schinderhannes tyska Kunstgeschichte»! Då hördes ett och annat »ä»! Men de som läste förordet, i vilket tillkännagavs att Ballhorns bearbetning var en bearbetning av en mamsell Piffendorfs bearbetning av Schinderhannes Kunstgeschichte, de kunde icke återhålla ett utrop, som skulle artikulerat kunna återgivas så här: humbug!
Sök honom som är starkare än sången, ty han är kärleken; starkare än den som vet ord, ty han är ordet". Den gamle gick, och i natt och sorg stadnade Kalmatar, ty hon visste icke hvar hon skulle söka honom som kunde hjelpa. Men ur fjerran hördes en sagta sång, en bön till den högste i himlen.
Med ens hördes ett ljud, hälften sång, hälften klagan. Det ljöd så vemodigt, alla vände sig om och lyssnade. Den unga frun tryckte häftigt handen mot hjärtat. Hon blef i ett ögonblick blek och frågade ångestfullt sin man: »Hvad är det, det låter som en begrafningssång?» »Alltid öfverspänd, kära Maria, det är väl någon fiskare, som sjunger psalmer ute på sjön.»
Tärnorna öppnade luckan, och sjungande barnröster hördes från vägen. Det var en ung kvinna, som hade somnat i Gud och bars till graven i sin vita kista. Jag visste, Valdemar, att så snart jag fick höra någon av de fromma sångerna, skulle jag bli liksom kall och död och allt, som varit mellan oss, en sådan sorg, att jag inte längre kunde stanna i den, inte en enda dag.
Slutligen ringde han för tredje gången, ringde som en rasande människa och blev stående med klocksträngen i handen; han hade slitit av den. Innanför var det alltjämt lika tyst, och inga steg hördes i tamburen. Varför öppnade han icke, var han död? Plötsligt föll det honom in, att Hall troligtvis icke var hemma.
Slutligen hade hon ingenting mer att beställa med Daniel. Hon daskade honom med två fingrar på kinden. Du är ändå snäll, du, Daniel, som gör som mor vill. Hon följde honom ut på kökstrappan. Pojken slöks av mörkret. Stegen föllo jämnt och stadigt i gruset, så klingade klackjärnen mot den frusna vägen, så hördes ingenting mer.
Hördes barnskrik, kunde man också vara säker att lite efteråt få höra den djupa mansrösten, som lät liksom när någon talar i en tunna. Trälarna kallade dem »de båda vännerna». För vart klippstycke, som vältrades uppför kullen till ringmuren, för var pilspets, som smiddes, kände de, att nykomlingen numera var den viktigaste personen på gården och att allt ytterst avsåg hans säkerhet.
Dagens Ord
Andra Tittar