Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Ihärdigare och häftigare hade han kämpat med sig själv än måhända de fleste göra. Men fastare och oryggligare än de fleste hade han ock efter kampens slut intagit och förskansat sig i den ställning, som utgången anvisade honom. Månljuset, som inströmmade genom fönstret, föll nu på hans ansikte och väckte honom till tankar på ärenden, som till tiden lågo honom närmare.
Denna tilltänkta öfverraskning verkade på honom som en fara, han hade att värja sig emot. Och ju större begär han hade att bli egare af föremålet, desto häftigare blef reaktionen emot detta begär. Modern såg hans förändrade ansigtsuttryck men anade icke orsaken.
Hon tog fram testamentet och beredde sig att läsa.... Då knackade det häftigt på fönstret. Hon lyssnade. Var det en af karlarne, som supit och nu kom full hem, någon som i förbifarten ville skrämma henne? Hon öppnade icke. Det knackade ännu en gång, ännu häftigare. En allvarsam röst ropade, att hon skulle öppna. Hon flög upp det for som en aning om stundande ondt igenom henne.
Låt oss tala om någonting trevligt, fortfor Myro, i det hon lade sig på sin soffa och bredde kitonen över sig som täcke, lampan brinner ännu en timme, och sedan skall jag försöka att sova ... Jo, jag vill säga dig, Rakel, att med dig skall det snart vara bra igen. Ju häftigare sorg, dess kortare. Du är ung, du, och har framtiden för dig.
Hon blickade upp och såg huru John med ett häftigare ryck än vanligt drog igen farstudörren efter sig. "John, John," hviskade hon. Men John hörde ej. Alma slängde sitt arbete ifrån sig. Hon gick ett stycke åt sidan in bland träden, kastade sig framstupa ned i gräset och grät bittert. Förhållandet dem emellan var brutet, ingenting i verlden skulle kunna göra det helt igen.
Aldrig får jag stå på tingsstället bland friborna odalmän. Går jag nu dit, lär ingen vilja höra mig. Och alla komma att le åt mina klutar. Han slet i den brokiga skjortan och spottade föraktfullt på sin egen bild i källan. Beständigt driven framåt av sina gäckade önskesyner, var det hela tiden just mot tingsstället som han vände sin gång. Den blev allt häftigare och snabbare.
Jag vet, vem det är. Jag kände genast igen honom bland de andra. Det var på honom jag satt och väntade dag efter dag i Vreta. På den farligaste av alla? Jag känner igen honom också jag. Jag trivs inte med mig själv, om inte jag går ut, där isen är skörast. Men så betänk då, vad det gäller. Han har ett hårt hjärta den ryttaren. Det hårda hjärtat kommer att bulta häftigare vid mötet än mitt.
Men ännu besynnerligare fann hon det, att hennes farhågor för att kärleken dem emellan då skulle upphöra alldeles inte slog in. De endast åtrådde varandra häftigare, deras kärlek växte, syntes det dem, dag för dag. Men först nu kom där en skugga mitt i solen, den kom krypande sakta, men säkert. Det var det tröstlösa, det meningslösa i deras förhållande, som nu satt och gnagde deras unga hjärtan.
Den första gården var fylld av vakter. En svart slavgosse stod vid springvattnet med facklan höjd över det ulliga huvudet och grät. Längre bort sågo väringarna, att porten till den inre gården var halvöppen, och där rörde sig en mängd skridljus och lyktor. Då begynte de nästan alla på en gång att gå allt häftigare och fortare och slutligen att springa.
Småstenarne på gångstigen voro denna qväll särdeles ymnigt tillstädes, trädgrenarne försåtligare än eljes, daggen gjorde marken slipprig och hal, och qvistarne slogo honom i ansigtet. Han kände det förtrytsamt oländigt på den lilla skogsstigen längs stranden, och qvällens alla obehagligheter stego fram just nu och kommo hans hjerta att slå ännu häftigare af förtrytelse och ovilja.
Dagens Ord
Andra Tittar