Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
Därför måste väl nu den ädle begära en annan, Söka en flicka, som ej kvarlämnar så mycket i hemmet Älskadt och ljuft, och bättre förstår värdera hans håfvor; Sådana flickor som jag, som nödgades offra så mycket, Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."
När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skall den dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utom släkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga henne till hustru, och så äkta henne i sin broders ställe. Och den förste son hon föder skall upptaga den döde broderns namn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel.
Så har han, utom allt annat, sommaren 1672 besjungit fyra bröllop, som stå med den trakten i sammanhang. Det är en Schaey eller Shay, fransman eller vallon till börden, hvars fader var kronans faktor öfver Jäders bruk och tillika dref köpenskap i Arboga, hvilken lemnade hufvudstaden för att gifta sig och bosätta sig uppe i landet.
Vi talade ej mycket om, vad vi kände, men en afton sade min hustru: »Hur länge är det vi varit gifta?» »Varför frågar du det? Du glömmer ju aldrig data.» »Ja, men kan det vara sant, att det varit mera än tio år? Kan det vara sant att vi äro så gamla?» »Gör det dig ledsen?» svarade jag och log. Hon slöt sig intill mig och tog min arm.
»Han var så snäll mot mig, jag skulle ha' gått i elden för honom, i brinnande elden.» »Precis som då», tänkte assessorn »och det gick nog också därhän.» »Han lofvade gifta sig med mig, och jag trodde, trodde hvart eviga ord, för han såg ut som en ängel i kyrkan, som evangelisten Johannes i Guds heliga kyrka.» »Och så lämnade han dig», afbröt assessorn, »och då?»
Det var ärelystnaden och högfärden och fördomen, som satt i mig, och det var dem jag lydde. Det är en olycka, att unga män bli tvungna att vänta och vänta med att gifta sig, tills de bli gamla och inte mer duga till det.
Numera talade han bara om vad Märta hade sagt, och vad Märta hade gjort, och hur roligt de båda hade tillsammans. Så en dag sade mamma till honom: »Du tycker visst mycket om Märta?» Då sköt Sven ut läppen och svarade: »Vet inte du, att Märta är min fästmö?» Mamma svarade mycket allvarligt: »Det har du aldrig talat om för mig.» »Det ska' väl du veta ändå», menade Sven. »Vi ska' gifta oss.»
För resten, jag börjar bli gammal, ska jag säga, och har inte lust att fjollas längre; ja, jag säger rakt ut, att skulle jag tänka på till att gifta mig, så skulle jag ta en äldre, förståndig mänska, någon som hade det rätta sinnelaget; se, jag vet inte hur jag ska säga riktigt, men moster kanske förstår mig ändå, för moster har det rätta förståndet, ja, det har hon.
Älskar ni henne, säg att ni älskar henne, att ni fördrar skammen och vanäran av fattigdom och allting för att gifta er med henne? Va? Säg? Svär det! Att ni fördrar själva döden, men att ni kunde ej annat för för att ni inte kan leva en minut utan henne!
»När ska' ni gifta er?» frågade mamma. »När vi bli stora förstås», svarade Sven. Sven var mycket lycklig att hava en fästmö, som han skulle gifta sig med, och det var det vackraste man kunde se, när de två barnen kommo hand i hand över gården och solskenet lekte i deras lockiga hår, eller när Sven drog Märta i sin lilla vagn och oupphörligt vände sig om för att se på henne.
Dagens Ord
Andra Tittar