Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
’Mitt namn är Wall, i Nyheterna’, sade jag innan vi skildes. ’Så intressant’, svarade hon leende. ’Jag har hört mycket talas om er.’ ’Verkligen?’ ’Ja, ni lär ju vara den smartaste reporter i sta’n.’ Så gick hon, men glömde visst att säga sitt eget namn. Och jag funderade mycket över hur hon kunde ha hört mitt. Det var ju på den tiden annars inte mycket känt utom kamratkretsen.
Var hon då icke genast färdig, så väntade de gärna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vägen som återstod, innan de kommo fram till skolhuset. "Mina små blommor", brukade lärarinnan smeksamt kalla barnen. En dag frågade hon, om de kunde förstå, hvarför hon kallade dem så. Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara därpå.
Kajsa hade inte förstått att göra det bättre. Hon hade gifvit henne det bästa hon kunde. Ett godt exempel. Och sin kärlek. Och sin bön till den allsmäktige Guden. Ingenting hade hjelpt. Inte ännu. Men kanske med tiden. Kajsa funderade hit och dit. Hon rådslog med sig sjelf och sin erfarenhet. Hvarför bli menniskor, specielt flickor, dåliga på det viset?
Han funderade en stund vidare. Om han erbjöd henne att läsa brevet och hon alltså själv såg, att hans mormor skrivit om presenterna, skulle hon ju inte kunna undgå att säga något. Vill farmor läsa brevet? Prostinnan Petréus önskade ingenting högre. Tacka för att hon ville läsa Göteborgsbrevet!
Ibland nickade hon åt honom, och han nickade igen. Ibland frågade hon, om han inte skulle gå ut och röra på sig litet. Det låg ingen ovänlighet i frågan, endast en svag ängslan att han kunde ha tråkigt. Men han hade icke tråkigt. Han satt och funderade över Abraham. Vad skulle gossen bli? Fru Marie sade: Om Gud vill, så blir han en hederlig karl.
Själv kunde han bara skryta över Göteborg och Särö och Lund och Malmö. Och ändå var hon föraktad. Han funderade på allt detta utan att finna någon förklaring. Han visste bara ett: att hon inte var som de andra och att han inte riktigt hade klart för sig, om han skulle älska henne eller inte. Han talade med Göran om saken en kväll på väg hem från dansskolan.
Och här, i ensamheten, blev det så småningom klart för honom, att om han gömde pengarna till nästa lördag, skulle han ha femtio öre. Han skulle då kunna köpa kuvertet och ha femton öre över till två bakelser. Han funderade en stund längre och kom underfund med att om han tiggde tio öre av Kerstin skulle han kunna köpa frimärkena med samma och så kunna behålla tjugu femöringen nästa lördag.
Men med hvad tog han dem? I mun? Med framfötterna, log Hanna. Han kunde väl icke taga mer än en i sender, funderade Lulle. Åhjo, han hade en korg . . .
»Hur är det med dig?» sade han muntert. »Bra.» Men det var henne omöjligt att få uttrycket gladt. »Bra? Du säger det med en röst som icke är mycket öfvertygande.» Det blef ett ögonblicks tystnad. Han gick omkring i rummet och funderade på ett sätt att visa sin medkänsla; men han vågade icke anslå en allvarligare ton af fruktan för att synas alltför sentimental och möjligen göra ondt värre.
Och hon sa: Det är en artig fågel, du har. Och det låter alldeles, som om den hade två röster, en manlig och en kvinnlig. Ja, svarade jag, det är alldeles så som du säger. Din hörsel är lika skarp som din syn. Så småningom blevo våra känslor djupare och allvarligare; min flicka blev helt eftertänksam och jag förstod att hon funderade på äktenskapet.
Dagens Ord
Andra Tittar