Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Och nordanvinden blåste kall, och snön föll allt tätare. Frits slog upp rockkragen och knäppte väl igen rocken, men det hjälpte ej, han darrade af köld, den stackars gossen. Nu hade han dock hunnit fram till skogen, och här var det åtminstone mera lugnt, ty de högstammiga trädens kronor trotsade vinden.
Då böjde sig Frits ned till henne och kysste henne på pannan. "Vänta tills i kväll, så skall jag tala om någonting roligt för dig", hviskade han. Anna smekte vänligt broderns röda kinder. "Nå, nå, hvad ha ni för hemligheter för er nu?" frågade modern leende. "Vid jultiden frågar man aldrig om det, lilla mor", ropade Frits och slog båda armarna omkring henne.
Det var nu nästan mörkt, vinden svepte omkring den lilla stugan, såsom om han ville störta omkull henne, och snön yrde, så att fru Henriksson knappt kunde finna vägen till grannens. Men då hon kommit dit, måste Karl utförligt berätta, vid hvilken tid jakten slutat och när han sist sett Frits.
Men Frits slöt hennes mun med en smällande kyss. "Ack, mor, få vi äta middag snart?" ropade han, "jag är alldeles rysligt hungrig." Modern skyndade ut i köket, skämtsamt hotande honom med fingret, och snart satt den lilla familjen omkring middagsbordet, som flyttats fram till Annas säng, och man åt med god aptit sin enkla middagsmåltid.
"Åh, hon låter mig nog få följa med de andra gossarne", sade Frits. "Jag säger ingenting om att jag tänker förtjäna penningar, det skall jag öfverraska henne med till julen."
På eftermiddagen sprang Frits ut för att kasta snöboll tillsammans med sina kamrater. Under tiden skulle Anna sofva litet och modern ordnade omsorgsfullt hennes kuddar, för att hon skulle hvila bekvämt. Sedan gick hon ut i köket till sitt arbete. Anna sof länge, och först då modern kom in med kaffet, vaknade hon styrkt och upplifvad.
Och han förstod att komma med så många skäl och talade med en sådan ifver, att Anna icke nändes förstöra hans vackra plan genom att säga, att han måste drifva upp harar mången vinter för att hon skulle kunna komma till hufvudstaden till någon berömd kirurg. "Vi skola fråga mor, Frits, men sjung ännu en gång din sång för mig", sade hon blott.
Frits lofvade detta och rusade i väg samt slog igen dörren med en stark smäll, så att Anna förskräckt for upp. "Vänta inte på mig med middagen", ropade Frits till modern, som förmanade honom att komma tillbaka med de andra gossarne och icke trafva i den allra djupaste snön.
Fru Henriksson beslöt sig nu för att gå till fru Toll för att höra, om hennes gosse kommit hem, men då hörde hon sorl af röster på landsvägen. Det var den första gruppen af gossar som kom, och Karl Toll var med ibland dem. Hon öppnade förstugdörren, och på hennes rop kom Karl springande. "Hvar är Frits?" frågade hon med darrande röst. "Han kommer nog snart i sällskap med de andra", svarade Karl.
Det höres ett undertryckt knot, då man märker, att den rike baronen ej ämnar bestå dem med någon traktering hvarken i mat eller dryck. Frits står lutad mot en vägg; han är för mycket trött för att tränga sig fram, och hans tänder skallra af köld.
Dagens Ord
Andra Tittar