Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
När Sutrefolket kom ned till vägskälet, hade Träsken kunder kring kärran två karlar av fattigt utseende, främmande för orten. Träsken talade till dem som hans sed var, allvarligt och mässande. Mor i Sutre närmade sig utan att hälsa: det var lika otänkligt att avbryta Träsken i kärran som att avbryta prästen i kyrkan. Träsken talade och sade: Varföre då, då? Varföre icke köpa?
Det är jag, som mättar de hungriga i mitt hus, och när de icke lyda min vilja, få de gå till främmande och skaffa sitt bröd... Är det så eller icke? Dina söner arbeta som drängar, dina sonhustrur som pigor... Öfver hvem klagar du, far? Öfver den, som löper kring byn, då han skulle arbeta!
De följande veckorna träffades de aldrig utom i främmande människors närvaro och kunde icke tala i förtroligare ton, utom när de andra lämnade dem ensamma för något ögonblick. Hon undrade, om allt nu skulle vara slut. Hon kom från sitt sofrum, när han stod i begrepp att gå, efter att ha lagt sitt visitkort på hennes arbetsbord.
Sorgsen begynte jag gå och ville ej strida i otid, Rädd i min håg och försagd som tuppen på främmande sophög, Men af en svårare strid jag möttes; en gosse, i trasor Höljd, uthungrad och svart, såg slaget: med ljudande gapskratt, Smällde han händren ihop, högt hoppande; hitåt och ditåt Vände han blickarna sen och kallade vänner.
Men tar jag inte miste, företräda hans romaner ett särskildt slags läsning, som engelsmännen med sin fördomsfrihet tyckas något mera benägna än vi att taga för fullt. Det är böcker, skrifna i en hygglig genomsnittsstil utan några störande inslag af personlighet eller temperament, utan någon för saken främmande artistisk sträfvan.
"Och sedan hviska de oafbrutet med hvarandra." "De sätta ihop historier, naturligtvis. Det är just hvad sådana der pläga sysselsätta sig med." Nymark skrattade ironiskt. Men om en stund lemnade han Alma hos några bekanta och gick öfver till herrarnas sida, ty han hade elaka aningar. Främmande masker skockade sig omkring Alma.
Och sedan, när hon, okänd, ett bortvräkt barn, hamnar i Morvens land, i Morannals konungaborg, huru naturligt är det icke, å ena sidan att hon försmår Morannals trenne söner, med hvilka hon uppvuxit som en syster, å den andra att hon vinnes af Hjalmar, sjökonungen fjärran från, lika naturligt som Hjalmars vikingafärder i främmande land och den gamle Fjalars svaghet att tillåta dem, blott hans eget land är fridlyst.
Omöjligt. Så hon sade; i höghet då Uppstod furstinnan, räckte den främmande Sin hand och talte aldrig förgätna ord: 'Var lugn, min vän, ett känner hans moder dock, Behöfver mer ej känna: hvarhelst han finns, Bor guldrent i hans hjärta hans fäders blod. Min Dmitri, så hon tänkte, din ättemor, Af hennes ande äger ock jag ett arf."
Därpå tog han på svarta bonjouren och knäppte den; ställde sin rakspegel på stolen och tittade efter, hur rocken satt i ryggen; stack handen innanför slaget och gick fram och åter på golvet. En känsla av rikedom spred sig från det silkeslena klädet; något rymligt, rundligt tilltaget, när han prövande klöv skörten och satte sig på sängkanten, låtsandes vara borta hos främmande.
Det är ej underligt . . . att du ej känner igen mig, sade den främmande. Det är så länge sedan .
Dagens Ord
Andra Tittar