United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kom, Hedda, nu dansa vi en polska, som du skall minnas, så länge du lefver sade han och klämde hennes bara arm så hårdt, att det blef en hvit strimma på den bruna, rodnande huden.
Han bar alltid gråsvart mantel med bruna kanter, och den enda sten, som fanns i järnspännet på hans läderbälte, var en vaxglänsande, gråblekt ogenomskinlig onyx. Den skyddade honom mot själsångest och bevarade kroppens styrka. Han älskade bländande riddarprakt, men han ville se den omkring sig, icke själv lysa med den i vardagslag. Därtill var han alltför mycket kämpe.
Den gyllne åldern var den tid, då hövdingarna var sommar seglade ut efter byte, medan de fria gårdsbönderna bärgade sina skördar. Den bruna åldern var helge Eriks egen tid, då marken ännu var brun av nyplöjning och av allt det blod, som flöt i striden mot götakonungarna och deras folkungajarlar.
Hennes blygsamhet och tillbakadragenhet retade honom, hennes varma, trogna hjerta värderade han deremot icke. Hon var icke ung, men hennes tjuguåtta år generade honom alls icke. Det var en präktig rak gestalt, kraftfull och dock smärt; hennes röda kinder skeno som mogna äpplen, det bruna håret var vågigt och glänsande, och så hade hon arbetat ihop ett par hundra mark; hon var icke att förakta.
"Ja men så'n trålj har du haft till hands ända från ungdomen, du", sade Kristina, som rustat undan kaffedoningarna och nu kom till. Hon lade smeksamt sitt hufvud mot mannens friska, bruna kind. Mannen drog hjärteförnöjd den unga hustrun ner till sig på knäet. "De blir så stort inom mig när jag tänk på de, rakt som om jag ägde hela världen."
Kanariefågeln uppgav ännu ett och annat svagt pip under sitt bruna skynke, tills han slutligen tystnade och föll i sömn; han trodde att det var natt. Tomas och Ellen sutto tysta. Han hade smugit en arm om hennes liv. Han kände, att hon började bliva svag, och det hade stigit upp en simmig glans i hennes ögon. Tomas Weber hade så tråkigt, att han ägnade sig åt sina studier flera dagar i sträck.
Ja, det är naturligt, att den som inte har pastorat och älgstånd inte skall vara med på älgmiddag. Förstår du det, Carolina. Men nu ska vi se på vad jag har i fickan här för något! Carolina lämnade sin egalitetslogik i sticket och flyttade ljuset närmare för att skåda vad det bruna chagrinsetuiet kunde innehålla, som pastorn lade upp på bordet med en liten smäll, som om han slagit på trumf.
Men han såg bara små bruna dörrar med trappsteg framför, och han knackade på dem, den ena efter den andra, utan att få svar. Han gick in i en farstu, knackade på tre dörrar igen, varav en var borrad som en fisksump eller ett såll, och måste leda till ett skafferi.
Sorgliga tangenter, bruna som käringtänder och direkt angjorda på abstrakten, så att man kände hur man öppnade ventilerna, och kände hur de smällde igen, som när man blir utkörd och någon kastar igen dörrn bak efter en.
Husfadern vände sina milda ögon mot David och strök sitt bruna skägg. Det är eget när en är kär. Jag hade en käresta en gång, en enda gång, det är eget att vara kär. Jag kunde inte äta eller rättare, det gjorde ont när jag sväljde, det satt en klump i halsen jämt och bröstet kändes hopkramat. Inte sov jag, inte åt jag, men si supa, det kunde jag. Är det inte eget? Jo mycket.
Dagens Ord
Andra Tittar