United States or Saint Helena, Ascension, and Tristan da Cunha ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men i stället att sucka bakom trädstammarne gick han fram och pratade vid henne, i all oskuld likväl. Detta var den djerfvaste handling Johan sett i sitt lif utföras, och han kände sig sjelf likasom ha vuxit. Han förstorade sig, hans svaga själ likasom handlade genom broderns starka nerver, och han identifierade sig med honom. Han var lika så lycklig som om han sjelf tilltalat flickan.
"Ja men barn, nu måtte ni tala om hva Maglena säg". Ante steg fram röd om öronen äfven han. "Maglena säg jämt så mycke som är tokigt å som hon hitta på fast det int är nå ondt me de. Nu så säg hon att nugmor är en brud." "Nää du, Ante, de sa' ja inte." Maglena vardt sint öfver broderns sätt att misstyda hennes ord, och så föll den svåra blygheten ifrån henne. "Jag sa' jag, att matmor va' bruden."
Men ändå kunde Maglena hålla styr på sig själf och låta bli att skrika, fastän hon darrade som en liten asp när nordanstormen rister den. "Klara dej opp på östsidan", tjöt Ante ilsket, för att med samma röst skrämma björnen, när han inte orkade blåsa. Maglena sprang i några flygande steg mot stenen, broderns ord nådde henne befallande som hade de följts af piskrapp.
Han kunde behålla eller kasta, bygga eller slå sönder, allt efter lust. Ha de läst över honom? frågade han slutligen för att väcka sig själv. Ja, husprästerna hålla på att läsa över honom, ljöd broderns långsamma svar, men nu är han redan mållös. Förmådde han ingenting säga? Magnus teg. Uppriktighet, uppriktighet, Magnus! Varför svarar du mig inte?
En yngre bror, vars samlingslusta härav väcktes, tog sig för att samla sardinlådor, vilka som bekant förekomma i alla tobaksland, men denna samling vann icke broderns bifall, lika litet som då han senare samlade ostronskal och tyglappar.
När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus, Kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gingo för plogen, och åsninnorna betade därbredvid; då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg.
Aina kände igen sin blomma från förra sommaren och kysste den. "Ja, visst får du kyssa din förskjutna blommas barn, men själfva blomman får du ej igen. Jag har räddat den från död och glömska. Hos mig trifves hon så godt. Säg, jag får ju behålla den?" Det fick han, men Aina smög sig ofta upp på broderns rum, när ingen såg henne.
Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade: Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste broderns hus; då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
Du vill väl inte, att Gud skall handla på detta sätt emot dig?" Blodet rusade till Teodors kinder, medan han lyssnade på systerns ord. Han svarade icke genast, och Eva stod där hälft förskräckt öfver sin egen dristighet och hälft förundrad att han icke yttrade någon vrede öfver hvad hon sagt. Hon anade icke, hur hård den strid var, som i detta ögonblick utkämpades i broderns inre.
Petros' farhåga bekräftade sig icke. Karmides hade delat Hermiones glädje över broderns återfinnande och med henne beklagat hans olyckliga själstillstånd.
Dagens Ord
Andra Tittar