Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Det får inte herr Abraham säga. Fru Enberg nickar och rister av oro. I juli blev sommaren het. Och fru Blenda blev orolig. Redan innan drottningen föll, rörde hon ihop pjäserna, satte armbågarna på bordet och stirrade framför sig. Tycker ni inte, att jag är ensam? frågade hon. Jo, det är jag. Vore jag inte ensam, så skulle jag flytta härifrån. Men ser ni, jag får aldrig mer så små och låga rum.
Nå? frågade Blenda. Skeppet sjunker, råttorna fly. De, som kunna fly nämligen. Säg, varför vill du inte köpa tillbaka Backarna? Jag? Hu! Vet du inte, att jag snart ska gå härifrån? Ja, hur snart, det vet du bättre än jag. Du slarver! Du tror, att jag skämtar. Du får se Och du skulle gå från hem, från allt? Bara av en nyck? Tror du inte, att det skulle göra ont att lämna
Han spionerar, sade Blenda. På vem? Och för vems räkning? På dig naturligtvis. Och för min räkning. Jag vet, att du tänker gå din väg. Men jag vill veta det på förhand. När. Tror ers nåd, att jag tänker rymma? Det tror jag. Den dagen rymmer hennes nåd på Björkenäs. Går till skogen som ett troll. Skratta inte. Jag går, när du går. Ensam, eftersom du inte vill veta av mig. Men går gör jag.
Han släppte grenen och drog benen efter sig. Han vaggade fram i kåkarnas skugga och mumlade i takt med gången: Nu är det slut med far, nu är det slut med mig, nu är det slut med Blenda, nu är det slut med far Han såg icke framför sig. Men när glasskärvor knastrade under fötterna, stannade han. Det var rester efter Krokens lampor, och Abraham stod framför dörren till sitt hem.
Också det, att ryktet kom om kvällen, gjorde, att man milt och medlidsamt bedömde den olyckliga gärningen. Inför natten vågade man icke höja rösten till en skarp, hård dom. Och denna milda, medlidsamma stämning låg ännu över staden, så solen gick upp, då borgare och borgarhustrur omornade stirrade upp mot sängkammartaken, då fru Blenda Hyltenius skenade fram över gator och torg
Abraham rev upp det klistrade papperet, öppnade hela fönstret och sträckte sig ut. Han såg en stor, mörk, kullrig skugga röra sig av och an i syrenhäcken. Och han fick lust att stiga ned till den vandrande skuggan. Han smög sig förbi sängen och såg Blenda, skimrande vit. Han drog över henne täcket, tog hennes huvud mellan händerna och kysste pannan. Nu kommer du aldrig igen, sade hon.
Jag tycker ni sköter er plats så bra, så jag vill gärna behålla er. Det får ni inte ändå. Blenda nickade förtröstansfull. Hon steg längre in i rummet och såg sig omkring. Hur bor ni egentligen? Har ni det bra? Jo tack. Säg mig, varför har ni tagit hit den där Evelin? Därför att hon kom och sökte arbete. Är det annars något, jag skall redogöra för. Nej tack. Men schack blir det inte i kväll.
Abraham böjde sig i dörren och steg in i Björkenäs' sal. Han gick rakt fram till Blenda och tog henne i axlarna. Säg mig en sak! Far har bekymmer. Han säger, att han är lugn, men jag ser nog Vill du inte hjälpa honom? Utan betänkande svarade hon: Om du stannar ja! Då vek han undan. Men när de blivit ensamma i sovrummet, tog Blenda åter upp ämnet.
Efter en stund knackade det på dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. Då försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket då? sade hon. Det får vara i kväll.
Gick det galet någon gång, så skrattade fru Blenda åt hans bekymrade och skamsna miner. Och det blev till skämt alltsamman. Ibland kom fru Enberg tassande bakom honom och strök honom varligt över armen. Kära hjärtanes, vad det är lugnt och gott, sen herr Abraham kommit till gården. Se, hennes nåd behövde så väl en trogen vän. Trohet för ett år! Inte! Inte blir det så kort.
Dagens Ord
Andra Tittar