United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !


Därpå gömde hon omsorgsfullt den kungliga kärleksdikten bland sina familjepapper, varifrån den sedan kommit i avskrift till eftervärlden. Helsingfors lantdag. Under den tid, som förflutit sedan besöket i Ekenäs, hade den manhaftige Ivar Bertilsson och hans hemlighetsfulle följeslagare fortsatt sina stämplingar till förmån för det polska partiet i södra och sydvästra Finland.

Å fy skäms, att tycka illa vara för litet, återtog mannen i den slitna jackan med samma godmodiga framfusighet som alltid utmärkt den manhaftige kvartermästaren Ivar Bertilsson. Kommer ni ihåg när jag tog er med båda händerna om nacken och kysste er mitt Pojo kyrkbacke? , det är allt tider sedan.

Efter nu salig kung Johan var en sådan vis och berömlig konung, att han förstod sätta värde finskt öl och finskt blod dessutom, tycker jag, Ivar Bertilsson, och alla dessa ärliga finska män, att vi böra förhjälpa kung Sigismund till regementet igen. Vem vill nu dansa för bruden?

Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå betänksamt: Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det finns folk som hava flera gudar och flera konungar med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud, en kung och ett fädernesland.

Det är snart tjugu år sedan. Jaså. , kanske ni hört ännu något mer om Ivar Bertilsson? Folk sade honom vara stark, att han kunde slå in sin näve i ekbordet och att han ridit ihjäl bönder som får Ilmola is. Kantänka sådana ogudaktiga sällar! vid min bästa fux, om jag hade honom, är det icke sköna bedrifter ni hört om Ivar Bertilsson!

Ivar Bertilsson, kvartermästare i kunglig majestäts tjänst den tiden herr Klas Fleming förde regementet i landet, men sedan benådad, jämte många andra ärliga gossar, vid eders majestäts lyckosamma uppstigande tronen. ? Och du har brukat min nåd till att stämpla mot min regering? Du har låtit skicka dig av de polske till att uppvigla folket och att utsprida förrädiska plakater i landet?

Det var en karl att rida tvärt igenom muren, att det rök om honom. Red han icke tvärt igenom stenmuren, kunde han väl sätta över den, inföll gamle Stefan, som ock vandrat ut från bröllopsgården för att se huru nutidens ungdom redde sig i stigbyglarna. Nog hade jag suttit i sadeln i tjugu år, när Ivar Bertilsson ännu red käpphäst; men icke tilltror jag mig därför att undervisa Gustavus.

Ännu i går skulle jag förr låtit rycka tungan ur halsen mig, innan jag sagt hans namn, men i natt låg jag och frös i slottstornet och fick tid att betänka mig. Ivar Bertilsson, sade jag till mig själv, vad pocker har du för tack för att du varit en stövare åt Sigismundus? Rätt som en fähund här du smugit dig genom landet och slitit ont, men vad gott har du av'et? Jo, tom mage och tom pung.

Hon avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv ledsaga främlingen till hans bostad, och satte sig med sina strumpstickor nära till kammarens glesa dörr, att hon utan svårighet kunde höra varje ord som sades därinne. Hon skulle icke varit en lärd mans hustru, om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det.

Ivar Bertilsson ansåg sig som en självskriven gäst även vid detta andra gästabud, blandade sig med viktig min i ryttarnas upplösta leder, sparade icke nyttiga lärdomar för den oerfarna ungdomen och delade broderligt deras bröd, fläsk och öl. Hästarna voro, i hans tanke, under all kritik. Han skulle icke vara det minsta förvånad, om han hörde dem grymta. Och huru voro de skodda sedan!