Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Gud ske lof att hon då åtminstone var mätt, när hon dog en vet minsann inte hur man kommer att gå hädan.» Så tog hon potatisgrytan från elden, satte tvättvattnet på i stället och började därefter långsamt och betänksamt äta ett stycke hvetebröd, doppadt i kaffe. Det var resterna af hennes begrafningskalas. »Herre Gud, Herre Gud», suckade mannen.
Den äldre av ungarna kände lukten av köttet, och då vaktaren avlägsnade sig med tråget, började han gråta med ett uttryck av så sönderslitande förtvivlan, att Ellen nästan fick tårar i ögonen. Det var något av vildskogens hemliga sorg i hans veklagan. Han såg icke åt sina brödkakor, så länge han mellan trädens stammar kunde uppfånga en skymt av vaktaren med köttet.
Redan nästa morgon skulle hon sätta upp ett brev till klostret och påtaga sig all skuld och skam och avsäga sig renlevnaden och återkräva sina ägodelar. När hon märkte, att småpigan stod med bandet utan att röra sig från stället, började hennes röst darra: Det bandet där är ett heligt och kostbart verk, som har kommit trötta ögon att svida.
Och ändå hålla de lika beständigt ihop som goda bröder! Så är det alltid med riktigt goda bröder, svarade värden, nära att falla framstupa på sin päls, och gick åter bort och dukade på golvet. Ungt folk har alltid hemligheter. Ungt folk! Väringarna började storskratta.
Becker år 1820 begynte utgifva ofvannämda veckoblad. Först så sent som år 1829 började "Oulun Wiikkosanomia" och år 1833 "Sanansaattaja Wiipurista" utkomma.
Flera, som nu inneha chefsplatser, började sin bana som underordnade, och deras förtjänster, icke andras gunst, ha hjälpt dem fram. Hvarje arbetare i järnvägsindustriens armé bär, som Napoleon sade, en marskalkstaf i sin ränsel. På järnvägsmännen hvila stort ansvar; de ha allmänhetens lif i sina händer. Jag behöfver inte säga den resande allmänhetens, ty hos oss resa vi alla.
»Det blir nog en smula ensamt i längden.» »Det gläder jag mig till. Jag är ett äkta ibsenskt troll. Jag är mig sjelf nog.» Han satt hos henne ännu en stund men samtalet gick trögt, med de der pauserna, som hon fann så odrägligt långa och som tvungo henne att ständigt famla efter nya ämnen, tills hon slutligen i ett slags förtviflan började tala om sig sjelf.
"Nu", så sade hon, "måste du strax, värderade främling, Skilja en tvist, som jag har med en annan flicka i gården: Om det är hon eller jag, som skall få af den andra ett nålbref. Om på er jakt du träffade bäst, får jag, och hon tappar; Åter om Petrus träffade bäst, får hon, och jag tappar." Sade och knöt kring röret en ända och började spola.
De andra hade dock redan hört honom och började småningom att samlas kring källan. På ett snöre, som spändes mellan stammarna, hängde de upp sina kappor till ett tjäll åt kvinnorna, ty det hade varit sen vår och luften var ännu sval. Sedan gjorde de upp eld och kokade och brynte.
Han kände sig plötsligen trött på allt ! Tanken på att vara borta, alldeles borta, försvunnen från allt, från Edgar och Göran och skolan började forma sig inom honom Klockan ringde. Han ville inte träffa Göran. Kanske om han höll sig undan att Göran skulle glömma bort det hela. Han sökte smita in på den förbjudna garverigården, men Göran var i hälarna på honom. Och med honom följde andra pojkar.
Dagens Ord
Andra Tittar