Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Konung, kan du förlåta en sådan skymf, så låt aldrig mer ditt anlete lysa inom harems portar, ty dina qvinnor skola icke se dess ljus för tårar". Och åter utgjöt hon en flod af gråt. På Schachens befallning inträdde uppsyningsmannen öfver harem, Hojar Baschi. "Hvem var denna Alhejdi, som blifvit bortröfvad?" frågade Konungen. "O herre, den skönaste klenod.
Med den höjda armen gjorde hon solbåga i det hon tog den rätt ovanliga gruppen af inträdande i betraktande. Hennes unga, vackra anlete fick ett vekt, medlidsamt uttryck. Hennes stämma ljöd sorgset bekymrad. "Sannfärdligen är inte de här barnen från nödårstrakten, kanske från storfjälle där de haft de värst." "Stackare hvad ni då haft långt att gå och mycke att härda ut med. Käre kom in."
Min dag var stormig; glad i en lugnad värld Skall stråla min lefnads sjunkande sol. Från brända hyddor, härjade fält, i blod Ser kriget opp med mörker om pannan. Jag älskar frid, gå, yngling, betrakta den! Dess anlete bär mitt leende land.
Ack, mitt lättare var Än hans, som af synder ej visste. Dock längtar jag arma att somna. O Jesu, jag följt till Getsemane dig, Men tänker på ro, då du kämpar för mig; Förmår jag då ej Att vaka, fast krafterna domna? O, räckte min nöd som jorden så vidt Och högre, än skyarna tåga, Och finge jag se ditt anlete blidt Och fram till ditt hjärta mig våga, Hvad vore mig nöden mot nåden?
Hon förbannade världen, som hatade och förföljde henne, hon smädade Gud, som hade förbarmande med alla andra, utom med henne. Men modern låg där, styf och kall, med slocknade ögon, blå läppar och dödens blekhet öfver sitt anlete. Hon vaknade icke till lif af hennes smekningar och hörde icke hennes klagan. Ingen hörde den, och ingen brydde sig om att komma och trösta henne.
Därmed lade hon armarna omkring hans hals. Ditt lilla spöke! Nu ska du också kyssa mig. Med första kyss, som du själf hjärtligt och uppriktigt och af innersta själ och hjärta ger mig, stryker du ett streck öfver alla andra, och så ä de glömda. Där gled ett vemodigt leende öfver hennes lilla täcka anlete. Tror du? Är du säker att jag glömmer det lika fort som du? och att du glömmer dem själf?
Dagens Ord
Andra Tittar