United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anders följde, stakande sig fram med spettet. Mor i Sutre krafsade aska över elden. När lågorna blivit måttliga, hängde hon åter upp vattenkitteln. Hon stoppade om Basilius, som alltjämt sov oroligt och slingrade sig upp ur täcket. Då rann det henne i sinnet, vad den yrvakne pojken sagt. Att Anders skulle komma och att gästgivarn skulle komma.
Jaså sa löjtnanten det var intressant men jag kröp ut och när jag kåm opp på gatan så kåm Gösta och Anders och så kom vi överens om och så gick vi in på våran gård in i velesipedstallet och där tummade vi på att inte säga ett ord
Och jag är så glad, så glad en börjar ju ändå bli gammal så smått, och det känns i alla fall bra skönt att veta honom väl i hamn, när stunden är inne att man ska skiljas hädan. För en tid sedan voro vi på julkalas hos Mårten Anders i Stendala. Och där var mycken ungdom samlad både från fjärran och när. Bland många andra voro där kyrkovärden Bengt Eskilsson och hans kvinna och hans bägge döttrar.
Vilka? frågade länsman. Timmerhuggarna från Hoby. De ha vräkt ned hela gärsgårn och lagt den över vägen. För de vill hindra greven att köra sörut. Tänkte jag inte det, mumlade länsman. Sade: Rappa dig då och hav undan bråtet. Tag Daniel till hjälp. Greven och jag kommer strax efter. Det ska bli, sade Anders, gick mot dörren.
Han kallades Anders efter morfar och släktade mera på mödernet, så att han var rörlig och häftig och som barn så lynnig och oberäknelig, att modern måtte aga honom beständigt. Därnäst kommo så döttrar och sent omsider, då mor i Sutre redan var över fyrtionde året, ännu en son, som kallades Daniel. Vem ska han vara lik? frågade gästgivarn. Dig, svarade hustrun.
Det är godt med en tröstetår, när man väntar. Han tog buteljen, och så gingo de. Anders ristes af raseri som han haft frossan. Bilden af hans första hustru stod med ens så lefvande och klar för honom. Henne hade han utan hänsyn bedragit nu mättes honom med samma mått. Åh, att han skulle ligga så här hjälplös som ett barn! Han skulle velat vråla som ett vilddjur, men tungan vägrade att göra tjänst.
Den är det ingen, som har. Utan Anders binder en sten vid bakbena och kastar'n i den lortiga dammen bak laggårn. För det har jag sett. Skulle han göra det med dig då, din elaking? frågade mor i Sutre. Basilius slöt ögonen och smålog. Ånej, inte. Men när hon tog mig i armen för att knuffa mig ut genom gluggen, så blev jag så svag i bena. För jag tänkte på katten.
Om nu prästen i stället sade: du Anders i Norrö, du Karin på Aspskär, du har gjort det och det, då skulle de bli onda och säga att han ljög, om det också var sant vad han sade. Det fick nu vara hur det ville med de andra, han bar sin skuld, hade kommit till medvetande om den, och ville bli fri från den.
Och då vrider fan ett lite halvslag på jorden. Och ja men om en hittar längre i sin egen särk. Ens! Så är det. För om jag tänker Inte blev det alls med Lars, som jag tänkte. Nej, gruvligen inte! Och inte blev det med Anders, som jag tänkte. Och inte blev det med Stava, som jag tänkte. Och nu blir det annorlunda med Stavas pojke också. Så det tycks lite bevänt med att grunna och ställa.
Hon infann sig med två svarta sidenklänningar, ett halvt dussin svarta spetsmössor att ha på huvudet och Korta Betraktelser för varje dag på året, utarbetade av Per Anders P:son Petréus, adjunkt i moralteologi vid Lunds Kongl. Akademi.