Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Så skola nu mina ögon vara öppna och mina öron akta på vad som bedes på denna plats. Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta skola vara där alltid.
Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
Såsom blinda irra de omkring på gatorna, fläckade av blod. så att ingen finnes, som vågar komma vid deras kläder. »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem; »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!» ja, flyktiga och ostadiga måste de vara; bland hedningarna säger man om dem: »De skola ej mer finna någon boning.» HERRENS åsyn förskingrar dem, han vill icke mer akta på dem; mot prästerna visas intet undseende, mot de äldste ingen misskund.
Allt hennes folk måste med suckan tigga sitt bröd; för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta på huru föraktad jag har blivit. Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt, den varmed HERREN har bedrövat mig på sin glödande vredes dag?
Efter måltidens slut lämnade Annæus Domitius Karmides och gick som en ordentlig äkta man till sin Eusebia för att supera för andra gången i sällskap med henne. När prokonsuln hade avlägsnat sig, iklädde sig Karmides manteln och lämnade sitt hus. Kvällhimmelen var stjärnklar, utom i väster, där en svart molnslöja hängde över synranden.
Denna dock älskade nu alls icke att frågas och röjas, Utan hon vände sig bort förtretad och talte och sade: "Ständigt låtsar du se långt mera än andra, Johanna, Tycker dig öppna och sluta igen mitt fattiga hjärta, Liksom din sockergryns- eller synålsdosa det vore; Akta, att ej omsider en udd dig pickar i fingret! Hvilka bekymmer plåga mig? Måste det vara bekymmer, Kan då ej annat plåga än de?
Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård. Min vän hade en vingård på en bördig bergskulle. Och han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd; han byggde ett vakttorn därinne, han högg ock ut ett presskar däri. Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.
En förtjusande dräkt, sade han högt, vänd till Berthier. Det är då ett stycke äkta Lyonersiden, och det gläder mig att se något franskt i detta kosmopolitiska sällskap.
Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn. Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig. Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många. Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.
Slutligen förmanas systern, att, sedan hon väl är gift, aldrig tänka på någon annan än sin äkta man, och som dervid de båda flickorna märkte den lyssnande skaldens närvaro och sprungo sin väg, är utan tvifvel Annas sista förmaning äfven dennes sluttanke. Vi kunna dock ej lemna föregående korta redogörelse utan att påpeka en betecknande omständighet.
Dagens Ord
Andra Tittar