Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
DEN SKEPPSBRUTNE. En främling eller slaf blott här I detta land du måste vara, efter du Ej vet, men frågar, hur han kallas, Ajas' son. LEONTES. Att du är denne, hvarmed vill du styrka det? DEN SKEPPSBRUTNE. Mitt anlet är mitt vittne. Zeus förgäter ej Att på den borne härskarns panna trycka in Sitt härskareinsegel.
Att jag var sänd af dig, den nye härskaren På denna ö, jag sade; att gemensamt hat Mot Ajas ätt er borde närma till hvarann Och att du vänskap honom bjöd och bad om hans. Då blef han åter ljusare att skåda, bort Flög hotets mörka skugga från hans ögonbryn Och vänligt gaf han mig det svar, jag nämnde nyss.
LEONTES. Sen sporde du ej mera om din son och vet Ej, i hvad afsikt, ej af hvem han fördes bort? TEKMESSA. Väl icke visst; men sviker mig min aning ej, Var Menelaos upphofsman till detta dåd. LEONTES. Af hvilken orsak skulle han bevekts därtill? TEKMESSA. Af fruktan att på öde ön i fjärran haf En hämnare af Ajas sorger växte opp.
Som nu så har hon ofta bäfvat förr, som nu Hon skärpt sitt öra, längtande att spana ut Hvart vapenlyckans skifte, oblidt eller blidt. Då var mig Ajas' lärare i hörselns konst, Nu låter mig Eurysakes ej glömma den. LEDSVENNEN. Vid alla gudamakter TEKMESSA. Hvad bedyrar du? LEDSVENNEN. Jag tror, att din förnimmelse bekräftas. TEKMESSA. Väl!
Här finnes ej Bland mänskor någon, som af hjärtat vill hans väl, Fast fruktan binder en, en annan vinstbegär. Ej är det kärlek dock till forna konungar, Som väckt vårt hat mot honom, ty de gamle blott Ibland oss minnas Ajas än och Telamon. Nej vi, vi unge, hata hans bedrifter blott, Hans orättvisa, hårda, grymma härskarbud. Du, äfven du, dem hatar, måste göra det.
Då log Atriden meningsfullt och fyllde själf Till randen dubbelbägaren. "Se", sade han, "Så säker för min hätske oväns son, som jag Pokalen tömmer, kan din konung tömma sin. Ty är ock mycket ovisst, visst är detta dock, Att ingen mer behöfver frukta Ajas ätt. LEIOKRITOS. Och detta sade Menelaos, Spartas kung? ADAMASTOR. Du hört, hvad af hans egen mund jag hörde då.
Väl är Ajas död, Jag själf och dessa krigskamrater veta det, Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft; Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi. Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu; Och ynglingen vid hennes sida EN ANNAN KRIGARE. Fadrens bild. O, minns du, broder, när han flög från man till man, Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
Du, som, flarnet lik På vindomsusad bölja, byter härskare, Du, eller jag, som delar Backosplantans lott Att lyftas och att falla ned med samma stam? Ej är den tid förgäten, när för Telamon, Vår kung, du kröp och för hans segerstolta son, Sköldbärarn Ajas, hyckelödmjukt böjde dig; Ej glömd den är. Då var du fattig, jag var rik.
EUBULOS. Nej, dröj! Se, arm är grafven, den skall nu bli rik. HYLLOS. O fader, om för Ajas' son du tillredt den, Blir en osynlig skugga blott dess rikedom. EUBULOS. Du skådar, Hyllos, klippan här, som, höjd mot skyn, Sin branta vägg emot oss sträcker, rämnad, sprängd I svarta klyftor sönder. Lägg din spade ned, Gå, tag din bila! Ser du fläderbusken där Vid hällens rand? Den måste rödjas bort.
Så skall den tid väl komma, när du finna skall, Att Ajas ätt ej ensam är din kärlek värd Och ensam ej den äger. Nu, till dess, ställ fritt Mot mig din is, mot dig mitt solljus ställer jag. Han vandrar bort, han unnar mig ej svar en gång; Dock kan jag icke vredgas. Gudar, när skall jag, När skall min ätt med sådan trohet fattas om?
Dagens Ord
Andra Tittar