United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Härtill kommer känslan af att diktningen var hans rätta lefnadsuppgift, i kraft hvaraf han, i stycket Hvad jag är säll , ännu ej fyllda 25 år, med den utvaldes visshet tecknar sin framtid: Odödlighetens lugna sol förgyller det mål, jag söker, trånande och varm, och ingen låg, föraktlig tvekan fyller min djarfva, stolta, ungdomsfriska barm.
Som han med all visshet väntade frisk vind i gryningen, så trodde han sig kunna lämna det farliga stället akter ut, innan tullslupen hunnit ut ur sitt nattkvarter eller, om den nu vore tidigare till vägs än vanligt, innan det förskingrade mörkret gjorde hans upptäckande af densamma lätt och möjligt.
Jag har gott minne, och jag vet, att jag ville honom väl. Folke Filbyter makade sig framåt på bänken och böjde sig ned över honom. Det som mest trycker mig, är att jag inte kan ana mig till, hur han nu har det. Finge jag också aldrig mer se honom, skulle jag dock stiga lugnare i högen, bara jag hade visshet.
Man vet ej med visshet när han är född. Året 1642 uppgifves af de flesta; kanske bör det dock vara några år tidigare. Ej heller har man varit fullt på det klara i afseende på hans föräldrar och födelseort.
Hade inte Rose ? Hade inte Kalle Möller ? Hade inte rabulisterna ? Hade han inte alltid stått ensam, övergiven, predestinerad? Kunde någonting vara mera absolut logiskt och klart?! Han satte sig åter vid skrivbordet med huvudet i händerna. Hur besynnerligt lugn han kände sig! Lugn och allvarlig. Hur skulle han leva? Hur skulle han bära denna förbannelsens visshet, denna predestination?
Nu, Dike, är ditt offer redt, förblöder snart Och hvilar kvalförlossadt på ditt altar sen. O ljufva fröjd af döden, när den kröner sist En kamp, som för det rätta kämpats lifvet ut! Hvad vore kungaspiran mig, hvad lifvets lust Af ungdom, kärlek, njutning mot min visshet nu, Att ingenting skall skilja mig från henne mer, Den gudahöga, som jag helgat lif och död.
De senaste åren ha de varit bosatta på Backarna, där Vickberg en längre tid tycks ha bedrivit sin snygga hantering. Johnsson är en ökänd drinkare och poliskund. I dag vid middagstiden inställde sig Vickberg självmant hos polisen. Han medförde ett helt lager av sitt "fabrikat". Huruvida flera sedlar utprånglats kan ännu ej med visshet avgöras.
Men försökte hon tala allvar, slog han alltid bort det, gaf henne en kyss och gick. Och så skall jag sitta härnere och gräma mig, gräma mig. Och veta, att all hennes tillbedjan är honom intet värd. Kunde hon blott skaffa sig visshet om, att det skall bli slut, så vore allt bättre. Ja visst! Det var ju ingenting annat hon begärde.
Den gamle mannen, för hvilken jag framställde detta resultat, tog med ifver ordet: "Säg icke", började han, "om man antar; man må hafva antagit eller icke, så finnas sådane, som tro sig med all visshet kunna fördöma er och mig och hvar och en, som med oss framhärdar i samma tankar.
Johan tyckte det var synd, ville begagna tillfället och i ensamheten söka Jesus, som han icke funnit än. Omvändelsen skulle nemligen efter beskrifning inträda som ett åskslag och åtföljas af visshet om att man var ett Guds barn, och så vore friden der. När fadern om aftonen läste tidningen gick Johan fram till honom och bad få vara hemma från lustresan. Hvarför det? frågade han vänligt.