United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !


Förmiddagen slank tyst och stilla under djupsinniga forskningar, högst sällan avbrutna av några svaga viskningar. Vakthavande docenten satt och läste borta i en smyg och såg ingenting; kursors blickar följde misstroget någon, som smög sig fram mellan borden för att dricka ett glas vatten och hemvägen lämna eller mottaga något halvhögt förtroende. Nu blev kl. tolv.

Räds inte, Albert; dina viskningar, dina allra tystaste viskningar till dig själv, hör jag; ty jag är , att jag hör. Store Gud! vem är du ? kan du mera än andra? Du kör bra och galant, Albert; jag älskar dig. Du älskar mig, men du svarar mig inte? vad skall jag svara? Hur kunde du höra nyss, vad blott min själ darrande tänkte? Jag älskar din själ, därför hör jag din själs ord. Vad?

Endast när ungdomarnas känslosamma viskningar någon gång övergick till lekfullt raseri, tassade hon bort, stödde hjässan mot dörren och lyssnade länge. Elsa? Elsa tänker väl , att det är Gustens möbler? Likväl tröttnade Abraham snart nog Gustens rum med dess immiga fönster, rinnande väggar, mögelfläckade tapeter. Han trotsade sin svåger och förde kärestan ut gatan, under Krokens lampor.

En gammal kvinna, som letade i sina kläder sannolikt efter någonting levande. Abraham drog vidare, och vinden, som allt kraftigare svepte ned över Backarna, spände ut hans rock. Oscarsgatan låg stilla och öde. Endast några dämpade fnissningar, viskningar och det klunkande ljudet från buteljer, som tömmas, förrådde att portgångar och bakgårdar voro befolkade.

Folk vände sig om och reste sig upp från sina platser; från parkett bredde sig över hela salen upp emot logerna en stigande bölja av viskningar och utrop ingen hörde mera Garat och Madame Barbier-Walbonne, som från scenen fortforo att sjunga det högtidliga oratoriet. Men vad står ? viskade den alltid nervösa Madame de Châteauneuf.

Herr Lundstedt, lämnad åt sig själv, kände ett obehag vid att höra viskningar, vilkas betydelse han ej fattade, och sedan han druckit sin välgång i ett glas starköl, steg han också upp för att .

De sutto bägge tysta några minuter. De hörde valsen inifrån salen och skratt och prat och viskningar från människogrupperna omkring dem.

Det var första gången han stod som en ärlig man och kände ärliga handslag från människor, som trodde honom. Han behövde icke längre lura deras viskningar och bedyra, att han var god och menade väl. Han gav dem tvärtom rätt i deras misstro och onda tankar. Och just därigenom blevo de med ens hans förtrogna och litade för första gången honom.

Träskens fiol hördes svagt, ingenting annat. Mumlande långa ramsor mellan hackande tänder trevade hon sig försiktigt fram över stallbackens stenar. hörde hon steg borta vid vagnslidret, steg och viskningar och ett sakta klirrande av järntenen som drogs ur dörrmärlan. slocknade hennes upphetsning. Hon erinrade sig strykarbandet, som hållit grindvakt hela dagen.

Han anser sig vara världens obetydligaste människa men tror sig samtidigt vara föremål för allas uppmärksamhet. Skratt och viskningar sätter han alltid i samband med sin person, och om det också inte visar bristande omdömesförmåga, är det i alla fall vådligt dumt.