Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 oktober 2025
Men en talltrast sjöng på stranden, Att han kunnat mista anden, Tills jag halft förtörnad sade: "Bättre, om din näbb du lade Under vingen och till dagen Sparde tonerna och slagen." Men den djärfve hördes svara: "Gosse, låt ditt metspö vara. Såg du opp kring land och vatten, Kanske sjöng du själf om natten."
Klappar ej ditt hjärta mången gång, När ett dån sig närmar och föröker? Lyfter du ej ofta nog förskräckt Vingen, öfver dina späda sträckt? Bodde du i fjärran lund ändå! Ingen oro där ditt hjärta röjde, Ingen fruktan skrämde där de små, Om du äfven nå'n gång borta dröjde; Ty för dem naturens stillhet där Vore, hvad din lätta vinge är.
När sippan sig döljer I fädernedalen Och bäcken besköljer Den grönskande alen, Då lyfta de vingen, Då komma de små; Väg visar dem ingen I villande blå; De hitta ändå.
"Fel? Det är en sabla hoper fel. Ser du inte att det finns en hel hop hål i den här vingen, en, två, tre en sabla mängd." Aviatören skrattade och började stiga upp i maskinen. "Det där är ingenting att bry sig om. Det är bara hål efter tyska kulor." "Bara!" sade Harry Taylor, och ställde sig bredbent med händerna i byxfickorna. "Bara!
Hans tankar flögo ej längre, sträckte inte på vingen som fåglar eller fladdrade kring likt fjärilar. De myllrade likt myror, som gripits av panik, alla varandra lika: Var ska ja få pengarna? Kerstin, Kerstin. Var ska ja få pengarna från? Han skulle be henne. Han skulle tigga henne. Han försökte sätta samman en lång historia. Men han kunde inte. Han var för trött. Han fick en fråga.
Solen lyser utan värme över ett trist och intetsägande landskap; blommorna sloka på sina stänglar; fåglarna ha stoppat huvudet under vingen, besegrade av ett barnskrik. Ett infernaliskt, outtröttligt, genomträngande barnskrik. Inte ett högt furiosobarnskrik, utan ett klart, oemotståndligt, obevekligt, stackatobarnskrik.
Den poetiska örnen är ganska seglifvad, dock sätter han genast klippingen till, så snart han träffas i vingen, en underrättelse, som säkert är kärkommen för jägare, hvilka kunde stöta på detta ädla djur. Så säger Tegnér: " Och den flyktande tid, Lik en vingskjuten örn, Faller död där bredvid ."
Så säger Euphrosyne om örnen: " Att den, som lefver För det omätliga, Måste där bada Glänsande vingen, Vill han i lifvet Stilla sin längtan ." Med henne instämmer Bahr i sina dikter: " Se, huru örnen flög, Se, hur han sväfvar hög, Stolt af det ädla lopp. Badar i ljusets flod Vingen med lust och mod ."
Korpen, som nu var sömnig, oroades av denna rörelse, flaxade, lyfte sig och flög med tunga vingslag till närmaste punkten av den halvförfallna stadsmuren, där han satte sig i skuggan av en myrtenbuske och stack huvudet under vingen. Vid den tystnad, som rådde, förnummos från avstånd melodiska toner, och på ån, som lyste i månens sken likt smältande silver, närmade sig en båt.
Hans ögon voro fästa ömsom på hustrun och ömsom på en liten varelse, som låg på golfvet, inbäddad i en klädkorg, och som med de små armarne sprattlade i luften, liksom sökte hon någon för andra osynlig ... någon som fans, men som hon ej kunde nå ... något ... måhända vingen af den engel, som måste vika nu, då jordelifvet skulle begynna. Liisa stod en stund qvar.
Dagens Ord
Andra Tittar