Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 november 2025
Halvårsgamla fläckar stego upp ur schoddyns mossiga gravar, hatten uppblöttes av de för jorden välgörande vårregnen och lade sig i djupa veck över pannan. En kväll jag vill försöka att glömma den kom jag in på mitt aftonställe. Ingen hälsade på mig, ingen plats fanns ledig jag måste sitta i farstun vid kuskarnas bord och dricka absint varför skulle jag dricka konjak? Det var bittert.
Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och alm och buxbom, för att pryda platsen, där min helgedom är; ty den plats, där mina fötter stå, vill jag göra ärad. Och bugande skola dina förtryckares söner komma till dig, och dina föraktare skola allasammans falla ned för dina fötter.
Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
Eller kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gå dit.» Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.
Hon är en flink strykerska, blef det sagdt, en gång rymde hon, det var för ett par år sedan, men nu vill hon inte bort, fastän hon blifvit erbjuden flere platser. Vi kunna heller inte mista henne nu mera. Och, tillade hon sakta, hon har så fint sätt, en riktig dam. Hon är också prestdotter har varit mycket olycklig och mycket sjuk.
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan? I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, och jag såg en syn från Gud.
Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska. Välan, jag vill förskingra dem såsom strå som far bort för öknens vind. Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig, säger HERREN, därför att du har förgätit mig och förlitat dig på lögn.
Till sist gick gråten ned i snyftningar och snyftningarna övergingo till ett lågt rabblande mummel, vilket jag slutligen uttydde som: Mamma, mamma, mamma Då tänkte jag: Den förstockade har veknat; han vill tala vid sin mor. Jag gjorde mig lös och skyndade att uppsöka en sjuksyster, som jag underrättade om hans bön.
Och nu skall jag visa er en annan väg till hallen ni vill väl gå jag tyckte ni nämnde det. Ja, gå i all hemlighet och osedd. Flickan förde honom genom en korridor ut till hallen och försvann med en nick. Jag behöver ej träffa herr Levison, upplyste Wolfgang den frågande betjänten, det var unga fröken mitt besök egentligen gällde.
Han ledsagade denna bön med en blick, som gjorde den oemotståndlig. Myro, som inbillat sig, att han hade ett hjärta av sten, att han var en förhärdad ockrare och ingenting annat, förvånades över uttrycket i hans ögon. Du sörjer henne, viskade rabbinen. Du måste således i livstiden hava känt henne. Jag vill, att du skall tala med mig om hennes sista dagar. Men låt oss gå ut, där vi äro ostörda.
Dagens Ord
Andra Tittar