Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 juni 2025
till någon levande varelse och så bestämde vi signalen eller tecknet så att vi visste var vi skulle mötas och sen gingo vi hem och jag sade inte ett ord till Karl Olof eller någon fast dom nog gärna skulle velat veta det. Kap. 2.
Men det är tungt att se allt det bästa och finaste i sin varelse mätas i värde med några famntag; det är hårdt att se det djupa, skiftande, varma, som gömmer sig innerst inne i en människosjäl, kastas tillbaka, därför att man icke vill ge bort det fattiga skalet.
Jag släpar, som ni ser, ännu min usla varelse i värk och vedermöda och utan glädje af lifvet. Men hvarföre skulle ock just jag bordt resa till Amerika?
Myro hade i Rakel funnit en av ödet vida hårdare träffad varelse än hon själv var; hon hade i trots av sin egen nöd kunnat visa henne ett verksamt deltagande och bispringa henne, då hon var hjälplös och övergiven av sina närmaste.
När därtill kommer, att patronen icke förmådde tillräckligt förgylla sina gärningar inför sitt eget samvete, utan mer och mer blottades inför detta till en hjärtlös skurk, så måste envar medgiva, att den rike mannen, i själva triumfen av sin lyckade hämnd, var en ganska eländig och olycklig varelse.
Ni kan ej se en varelse, som lider; Ni kan ej afslå någon mänsklig bön; Är lindring möjlig, när ett hjärta svider, Kan ni ej låta bli att göra rön. Ni kan ej, hvar som helst en sträfvan röjes, Som vill det ädla, men af tvång fördröjes, Emotstå lusten att befrämja den; Ni kan ej såra ovän eller vän.
Och denna här af mödor och bekymmer Och kval och fasor, som förtära sinnet, Hvad äro de? En tropp af skuggor blott, Fantomer, verkliga för tankens öga, Så länge han i mörkrets rike dväljs, Men tomma, utan varelse och kraft, Så snart han mäktar sig mot ljuset svinga. Ej utom grusets räcka ödets gränser; Och människan, som är på jorden jord, Är himmel genast, då hon är där oppe.
De oregelbundna vanorna, osäkerheten med födan och en obesvarad kärlek till en varelse som jag sedan lärt mig hata som alla mina förfäder gjort det var en katt! gjorde att jag blev trött på alltsammans. Jag gick bort. Det var en vacker dag på våren.
Han var outhärdlig, spionerade ut allting rörande vännens enskilda angelägenheter, och om David någon gång lämnat honom drucken och ensam sovande kvar i någon hölada, uppsöktes han alltid strax av Nilenius som överöste honom med förebråelser. Nu upprepade han hela sitt livs historia igen, han var så olycklig. Käringen, ser du, hon Karolina, ä en så hälvetes gnatig varelse, pustade han.
Solen hade bränt och vindarne torkat denna varelse till ett benrangel, överdraget av ett svartbrunt skinn, där ådrorna lågo som strängar och rörde sig som hopsnodda maskar, medan de genomströmmades av den ringa blodmassa, som ännu spred liv i de ohyggliga formerna. Ögonen lågo djupt i sina hålor, och ringarne kring deras stenar lyste med brunröd glans.
Dagens Ord
Andra Tittar