Lägg dig nu att sofva, att du vara blomstrande i morgon". Men Valis öga sökte icke ny glans i sömnen, det läskades icke ens af tårar. Ångestfullt kastade sig den unga divanen, der hon skulle hvila. " Han bad mig bedja; men ack, profeten sjelf har ju befallt, skulle hans lag väl brytas för en qvinnas skull, hon är ju skapt blott för mannens nöje, hennes väl eller ve är ju ett intet!

"Ville han köpa mig, säger du?" frågade hon ifrigt. "Ja barn, ja, sådan dåre! Han sade att det vore en frank från det strandade skeppet som ville ha dig. Jo kan man tro! Jag hörde det alltihop berättas af slafvarne derinne". Valis anlete liknade en sjö, som bestrålas af solen och återstrålar glans från hvarje våg, men hastigt skymmes solen af moln, och dystra, mörka, svalla sjöns böljor.

Den är matt mot elden, som döljes af de djupa svarta fransarna, som skugga Valis öga. "Vali, min blomma, min älskade, låt ej störa dig af dessa vilda ljud. Se huru inbjudande din bädd kallar dig. Jag har skakat opp kuddarne. Eller kanske vill min dufva äta en smula? Se här, du borde visst ha det finaste och raraste som i landet finnes, men i dag har jag ej bättre att ge dig. Smaka nu ändå litet.

Hon lät föra sin vän till en lund vid Bosphorens strand. När den sålda flickan fördes från sitt hem, såg hon ett frö falla från den gräsbundt, vid hvilken hennes broders häst stod betande. Hon plockade opp fröet och gömde det vid sin barm. Fröet har vuxit opp till ett litet träd i Valis kammare. Men det tvinar, det längtar till bergens fria verld.

Valis fordne vän, för trädet till sitt hemlands luft, sätt det i sitt hemlands jord. Gör detta för Valis skull, hon har intet mera att önska. Du lärde Vali att hon ej har lof att taga sitt lif: hon lefver. Du bad henne bedja: hon ber. Frid vare med dig, med henne som gläder ditt hjerta och med dina barn. Frihet och lifvets fullhet vare eder". Hildred.

Några dagar sednare lemnade en gammal qvinna i ryska minister-hôtellet ett bref jemte en vext i en blomstervas. Derifrån tillställdes det sin ägare, en resande. Brefvet lydde: "Valis fordne vän och räddare, frid vare med dig! Jag såg dig för dagar sedan, du kunde icke känna igen mig. Du är densamme som du var; din maka, hell och säll vare hon, lik morgonrodnan stod hon vid solens sida.