Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Det dröjde länge, innan vi ändrade ställning, men när vi gjorde det, reste hon sig upp och tände alla lampor som till fest. Så kallade hon in barnen, och de kommo alla, tysta och undrande, och vi behövde ingenting förklara för dem.
Natten har varit möda och slit. Men se! För dig och mig och oss alla tindra stjärnor uppå himlafältet, och i rappet glimtar dagen ur österled. Genom rutan ser jag en nattsudd, som mitt på torget skrålar naturens lov, medan en ensam poliskonstapel trår sina tysta fjät mot hans nacke. Olzonh, hör och se nattens sublima skönhet!
För hemmase har di stek, upplyste pojken, för hemmase har di främmat i storstugan. Och gästgivarn nickade, lät maten tysta mun. När korgen var läns, lade han på locket, sade: Ska I gå hem nu? De reste sig, flickorna togo korgen. Lasse dröjde en stund, sade: Det blir väl inte mycket över sen, inte? Sen? upprepade gästgivarn. Ja, sen, sade pojken, sen de ätit sig mätta allihopa?
Valdemar satt henne närmast, och på pallen framför sutto hans yngsta bröder, den tysta Erik och den runda Bengt, som redan var klädd i kyrkligt svart. Jarlen hade nu nästan alla de sina omkring sig. Han saknade blott den dotter, som han hade bortgivit åt den norska konungens son, och junker Magnus, som var på Nyköpingshus och som han förgäves hade väntat med de andra.
Så gladde sig skalden ännu i det sista att se lifvet trifvas under hans vård, medan han förkortade de långa timmarna i det nu så tysta skaldehemmet.
Nu tysta månsken, du nattens onda, bleka samvete, gengångare i jordens midnattsdröm, tvinsjuka ljus, som tviflar på dig själf, ej skvallra i mitt spår på dunkel väg. Nu skördas på åkern och bärgad är hvar äng, Gud gifve, att rik vore säden! Och kommer jag ej åter, så får jag blodig säng: godt sofver man, när man dör med heder.
Ett sådant möte glömmer man aldrig". Hvad Runeberg lidit i det tysta under dessa tretton år, klagat har han icke.
Ren med mörker hade natten kommit, Långsamt vandrande sin stilla bana; Vaken låg likväl zigenarn Adolf, Vaken låg också hans trogna maka, Tysta båda dock, tills kvinnan sade: "Hvad kan nu i vida världen handlas, Efter syrsan sjunger så beständigt?"
Casimir berättade, att han fått fatt på Bollan och att hon sagt det där, som du vet att hon sa. Och då tappade du huvudet! suckade tante Sara. Jag! fnös fru Olga. Sällan! Men Casimir tappade huvudet. Han påstod, att endera skulle vi genast eklatera eller också måste han bums flytta för att tysta pratet. Kan man tänka sig något dummare? Nej, sa tante Sara.
Dagens Ord
Andra Tittar