United States or Malawi ? Vote for the TOP Country of the Week !


Folkvisorna eller de lyriska dikterna deremot tyckas de ej hafva tillagt något synnerligt värde. Men deras efterföljare i detta århundrades början försmådde ej heller dessa, utan togo till vara allt, hvad de hörde från folkets mun. Folkdiktningens värde hade nemligen nu betydligt stigit.

Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig, och vi höllo en lång tid med att tåga omkring Seirs bergsbygd. Och HERREN talade till mig och sade: »Länge nog haven I hållit med att tåga omkring denna bergsbygd; vänden eder nu mot norr.

Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort; de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.

Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den sina skuldror, båda tillsammans, och gingo baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, att de icke sågo sin faders blygd.

Ha ni lust att följa med, mina herrar? Han vände sin häst, och, utan att avvänta deras svar, gav han Jardin order att stanna hemma. togo de motsatta vägen genom parken och slogo in den backiga, steniga Bougivalvägen. länge de voro i sikte av slottet, redo de i skritt, dock utan att tala med varandra.

Hon dog en vinternatt, när snön yrde kring stugan, och när även en dag den gamles timme slog, togo barnen i arv de båda stugorna uppe i skogsbrynet, båten och notboden nere vid sjön. Men skärgårdens sagor äro många, och en av dem var även sagan om de små röda byggnaderna vid skogens bryn.

De vidskeplige bland hedningarne tvivlade, att han var människa; de togo honom för ett förfärligt järtecken, som bådade gräsliga olyckor, en skengestalt, som visade sig för att snart försvinna.

Vi togo plats, jag i min favoritställning, tvären af en stol med händerna öfver dess ryggstöd. Han satt litet lägre än jag, och vi kunde se hvarandra rakt in i ögonen. Jag var lugn och glad; kände mig alldeles som ett förtroendefullt barn. Och han var god.

Det är hans försiktighet och klokhet, som gör, att man hatar honom. Beständigt skymfar han oss, far. Vet du varför finnkvinnan smög sig bort i skogarna och lovade att aldrig mer komma igen? Jag råkade henne om natten och vi gingo ned i Jorgrimmes hög och togo från honom hans mjödhorn. Det är det som står där i vrån. talade hon om dig.

Anrättningarna lämnades orörda bordet, och vuxna män satte sig ned till att gråta. Handeln, som knappt ännu hade begynt, stannade alldeles av vid bodarna. Köpmännen från Gandvik togo sina hästar vid betslet och gömde sig undan med sina sköna trälinnor.