United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och ingenjören hade väl för längesedan gjort sig af med honom, om han ej varit stark ... vid bruket arbetade han som en häst, drog kranlasset, der leran tillmalades ... körde stundom sjelf kärran med sand från gropen, bar de färdiga tegelstenarne ned till stranden och lassade dem sedan skutan der nere. Han var en jätte.

Nu blev den fredliga stugan skådeplatsen för ett av de våldsamma och stundom blodiga uppträden, som voro alltför vanliga, när ett tålmodigt folk uppreste sig mot ett laglöst godtycke.

Stundom lyste en vår ur berättelsen, stundom en höstkväll Såg man i den, med glesnade löf, tungt sväfvande dimmor, Bleknade stjärnor i skyn och en blodröd måne kullen. Allt var sådant, det syns i sin verklighet, klarare endast, Mera af under rikt och af drömmar, vakande drömmar.

Det blef morgon. Reka stod upp. Han klädde sig för att bort. Amulamela gick fram till honom. "Reka, haf tack. Du har varit god emot mig, mer än någon man varit mot sin qvinna. Du har icke föraktat mig, ehuru jag blott varit din hustru, ja, du har till och med stundom gett mig plats björnhuden vid din sida.

Skön var världen och rik, dock, tyckte jag, låg det en saknad Öfver naturen i allt, och den skrämde mig genom sin stumhet. Nu, ni talar, är det mig , som skulle den tala, Säga mig: 'Flicka, klar och härlig var jag ju ständigt, Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom. O, att er syster kom!

Denna arbetsfördelning, specialisering och produktionsökning är tydligen ägnad att i hög grad bidraga till en reduktion af produktionskostnaderna och framför allt af arbetskostnaderna. En arbetare sköter ju vanligen lika lätt en stor apparat, som en liten, eller stundom lika lätt 10 som 5.

Icke i den vilda skogen Har sin moders bo hon lämnat, Fostrad är hon under skygdet Af en fridfull mänskoboning. Från en ringa hyddas torftak Mången morgons ljus hon skådat, Sänkt sig stundom ned att plocka Korn ur vänligt sträckta händer. När den blåa vingen vuxit, Har hon flugit ut till lunden, Gungat dess grenar, badat I dess svala bäckars vatten.

Jag stod i köksfönstret, man gaf mig stundom litet vatten, solen såg varmt mig och småningom började jag åter vakna ur den domning, som angripit mig. Öfverallt slogo fram blad och små skott och alla sade nu: "se Oleandern lefver ännu! Ja, men ett träd kan det omöjligt bli numera. Den måste vexa till blott en buske".

Jag förhöll mig neutral, ty vid Dockvattnet stod jag denna vattenmenniskas högra sida, hon dök ned i sjön för att öfverbevisa sig om sanningen af min uppgift, att der var dy bottnen. Det var en härlig väg sedan, genom granskog till bygden, men ansträngande nog nedför de branta backarne, der vi dock stundom råkade i starkare traf, än benen egentligen tyckte om.

Enda skilnaden är, att säterns hus äro en del större, att dess väggar äro fjellgrå, kistans vanligen äro blå eller gröna, men locket eller taket är gräsgrönt samt stundom prydt med en eller två getter, som der beta naturliga blommor.