Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 maj 2025
Han kallades magister Nyberg, var vikarierande lärare i en lägre apologistskola, hade förr varit student och spelt bort 11,000 rdr på fiol. Han var gubbens protegé, d. v. s. Nyberg måste dagligen spela duetter med gubben samt uppbära snubbor var gång det gick sönder i takten, vilket alltid var L:s eget fel.
"Summan är riktig", sade hans motpart och tog sig vid örat, "och det är väl ett år och mera, sen jag fick den till låns; men svårt är för mig, ädle herr öfverste, att hastigt dra mig till minnes veckotalet." "Skrif opp till protokollet", utbrast öfversten, "att han vidgått skulden. Där hade ni, Gåsevinge, spelt mig ett vackert spratt, utom den arme mannens enfald."
Det är visserligen bara möblemanget, och det köpte han på stadsauktion för 50 år sen; men tror herrn inte ändå, att han hade dem som friade till det gamla skräpet? Å nej! Jo, det var två besynnerliga figurer, som slogo för gubben på sistone, men han lär inte ha gjort något testamente, så de ha allt spelt en dålig fiol. Hade icke herrn också fått något löfte, vill jag minnas?
Jordbruket, där det kan drivas, är icke alls dåligt. Präktiga leror giva ett gott vete och den mindre bonden har ändock alltid något spelt till husbehov. Saltsjöbetet är berömt och smöret blir utmärkt av de kali- och natronhaltiga strandväxterna, varförutom korna ju alltid hava det gränslösa saltsleket att tillgå.
JULIA. Hvad, onkel? Har ert hjärta klappat Af andra kval än öfver likars nöd? Hvad? Har ni spelt det spel om lif och död, Som kallas kärlek? v. DANN. Jag har spelt och tappat. JULIA. Och lefver dock! v. DANN. Om denna matta glöd, Som trettiårig aska fått begrafva, Om denna gnista under stelnad lava Bör kallas lif. JULIA. O, tala icke så!
Och vid tygeln ren i skick en man sig ställt, Blume trodde ej sitt öga, det var Spelt; Gamle Spelt, som nedböjd genom landet farit, Var ett hufvud högre nu, än förr han varit, Rak som trots en yngling bar han sina år, Djupt på skuldran föll hans vackra silfverhår, Anletet, med kinden slät och näsan tvagen, Sken i mörkret nu mer ljust än förr om dagen.
Sven Dufva, Munter och äfven Spelt äro mera utprägladt finska, Gamle Hurtig, De två dragonerne, N:o femton Stolt måhända mera svenska. Men alla kunna de säga som Adlercreutz om Munter eller som studenten i Fänrik Stål: "Äfven jag är finne!"
Grålle bar från eget stall sitt damm i världen Och sitt sot på näsan Spelt från egna härden. Där de syntes så alltjämt i trängen sist, Är det säkert, att på skratt var ingen brist; Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran Hur den gamla hölls på lasset, vete Herran.
Men "Framåt!" skrek han åt hären Med samma eld ändå, "Och bären mig, gossar, bären, Ifall jag ej orkar gå!" Tre ting i lust och smärta, Dem ägde han, käck och god: Stolt själ och lättrördt hjärta Och brinnande hetsigt blod. Gamle Spelt, skall han så helt förgätas? Nej!
"Så", invände vår lilla kund, "har jag icke min valmanströja?" "Ja, den har man sett än oftare", fortfor den andra, "och dessutom är du själf så liten och rund, att alla, som sett dig en gång, känna igen dig, om det vore midt om natten som nu. Herr Gyllendeg skulle snart gissa, hvem som spelt honom skälmstycket, om han såg dig ibland de första, som storma in till honom."
Dagens Ord
Andra Tittar