United States or British Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sov och prata inte strunt! röt Abraham. De släckte ljuset. Men rätt vad det var spratt Gusten upp ur bädden. Hör du, Abraham, en sak! Du får akta ingenjören för Enok. Han far fram som en vilde och hetsar upp arbetarna. Han har varit på smeden också. Den är inte lätt och röra, men kommer han i gång, så rullar han som ett stenblock.
Så trotsade han och körde sönder vagnsfjedrarne. När de stego af vid Riddarhustorget, synade alltid fadern hela vagnen. Så fick han se att en fjeder var af. Kör till smeden, sade han. Johan teg. Hörde du? Ja, jag hörde. Nu fick han köra ner till Målargatan, der smeden bodde. Denne förklarade att han behöfde tre timmar till lagningen. Hvad återstod att göra?
Det ska det väl bli, brummade smeden, tog tuggbussen från sin son och krängde av sig rocken. Om det inte blir bankrutt förstås, för då går det åt helsicke. Herre jesses! skrek madammen. Äsch, oja dig inte, mor. Blir det bankrutt så får en ju utdelning i konkursen. Så det smäller lika Dessa hugnesamma nyheter spred madam Andersson över Blekängen.
Se, jag är den som skapar smeden, vilken blåser upp kolelden och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det; men jag är ock den som skapar fördärvaren, vilken förstör det. Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.
Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam. Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
Men på en liten ö mitt i gatuvattnet stod madam Anderssons förstfödde son, smeden. Han hade druckit på krogen och nu skulle han gå till Zion. Men vattnet förskräckte honom. Och för att ingiva sig mod brummade han om och om igen de första orden i en psalm: "Jag går mot döden, vart jag går, min väg må vara banad eller svår " Andersson ska inte stå här som ett spektakel. Gå hem med sig.
Helge Erik visade honom då, att spetsen fallit från spjutet, och bad honom att raskt förfärdiga en ny, medan han satte sig på kanten av vattenkaret och väntade. Den skulle vara hårdare och uddvassare än någon annan, ty med den ämnade han strida under korsfanan. Glad i hjärtat skyndade sig den ärlige smeden att villfara hans begäran.
Ja, jag tycker också om dig, Paulus lille. Men då ska du vara snäll. Gå nu ned och tag tillbaka, vad du har sagt. Men du ska ha vittnen på det. Annars tror jag dig inte. Aposteln gick. Han gick till Blekängen och hämtade smeden Andersson. På återvägen kom han att tänka på, att det i alla fall var en förfärlig skandal det här.
Dess styrelse var en sillsallad med underliga ingredienser. Ordförande Julius Krok. Vilken hederlig borgare mellan Karlslunden och Garvarebrunnsgränd hade icke någon gång i sitt liv dragit Julius Krok vid näsan? Verkställande direktör: Gusten Sörman. Rabulisten, son av en tjuvstryk. Den! Vidare Elis Eberhard Roth. Den! Per Hyltenius. Den! Den! Smeden Andersson, gammal Blekängsbo, hederlig och dum.
Det blir allt dyrt det, sade Louise. Herre jösses, är frun därinne! skrek smeden. Nej, tro om det här är lagligt? Och då lektorn icke svarade, samlade han sina verktyg och gick. Aposteln sade: Nu har jag vittne på, att du med flit stängt mig ute. Nu kan jag begära skilsmässa, när jag vill. Ja, det kan du, svarade Louise och sträckte vänligt fram sin lilla hand.