Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
DEN SKEPPSBRUTNE. En främling eller slaf blott här I detta land du måste vara, efter du Ej vet, men frågar, hur han kallas, Ajas' son. LEONTES. Att du är denne, hvarmed vill du styrka det? DEN SKEPPSBRUTNE. Mitt anlet är mitt vittne. Zeus förgäter ej Att på den borne härskarns panna trycka in Sitt härskareinsegel.
Se, fremlingen säger, att hans gud befaller qvinnan lyda mannen! Wainahée vill icke bli fremlingens syster, vill icke låta vattenösa sig. Fremlingen har bedragit henne, då han sade, att hans lära bjuder frihet, likhet för alla. Wainahée vill icke blifva slaf i sin själ". "Flicka, är du mindre slaf, då en fremmande krigare bortröfvar dig? Han krossar dig i stoftet för sin fot".
Men nu kanhända lefver du, beröfvad allt, Som ger åt lifvet värde, är en slaf kanske, Ett mål för hätska fienders begabbelser Och suckar, smidd i bojor, stängd från solens ljus, Så ung och dock så hopplös, efter dödens lott.
"Herre, din slaf, franken som du lofvat förunna lyckan af att få nedfalla inför ditt anlete, beder om din nåd". Med någon motvilja såg Murad sig störd i sin kef, men stod upp och mötte fremlingen med ett vänligt: "Måtte tiden vara lycklig", i det han lade handen med dess uppåt pekande tumme på sitt bröst.
Och ditt välde består Med sin eviga lag, Och den krona, du bär, Skall ej hvila en dag Öfver grånande hår. Och du själf är så fri Som ditt härliga ljus, Och en värld är ditt hus, Men du ryms ej däri, Och ditt barn är en slaf!
"I hvilket afseende menar ni att vi skulle förlora?" frågade Alma. "I det, som är er tillvaros grundval och kärna. I er kärlek." "Äro vi den förlorande parten i vår kärlek?" "Onekligen. I kärleken är kvinnan slaf och mannen herre, fastän det borde vara tvärtom." Alma skrattade. "Och hvad är orsaken dertill? Förklara det!" "Gerna.
Ack, hvarför vakar icke han, Som vaka kan Och kallad är att vaka? Hans sånings stund till ända går; Om han ej sår, Hvad skördar han tillbaka? Det är dock en helt annan skatt För honom satt Att hoppas, se och kräfva, En skatt, som här en mammons slaf Ej känner af, Ej vet att eftersträfva.
"För många år sedan, i min tidigaste ungdom, blef jag fånge hos den hedniske konungen i Axum och gjord till slaf. Men nu har jag kommit för att säga dig, högvördige fader, att detta barbariska folk med deras konung och drottning hafva vändt sig ifrån deras stumma afgudar till himmelens och jordens skapare, och till hans son, Jesus Kristus."
Han är ej fri i eterns ljushaf, där Bevingad mellan stjärnorna han sväfvar; Han är ej fri i evighetens famn, I himlens salar är han slaf ännu; Han bär sin boja i sig själf, så länge Han bär ett minne än af tidens kärlek, Och denna kärlek är ej skakad af Så lätt, som grusets sköra fjättrar bräckas.
Seidis tjusta hjärta rördes; O, hon minns, hur själf hon förded Från sitt fosterland, Långt från Serviens gyllne dalar, Från dess rosor, näktergalar, Från sin lycka Vid Moravas strand. Barmen höjes, kinden lågar; "Ser du främlingen?" hon frågar Sin förtrogne slaf, "Konungsfalken kan ej lära Band fördraga, bojor bära; Han vill flyga Öfver land och haf.
Dagens Ord
Andra Tittar