Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Han satte knogen med kraft i ögonvrån och borrade långsamt ut sömnen; han gäspade stort men ljudlöst, betänkte sig, gäspade än en gång och nu med ett illvrål. Han tuktade sin mun med ett hårt slag. Vad jag är rå! tänkte han. Det måste bli en ändring! En röst ropade: Ludwig! Gratulera tante Sara! Det är hennes namnsdag.
Men för att Bollan skulle sätta näsan i vädret. Sen kom Ludwig och sen kom Casimir. Då blev jag ännu mer altererad. Casimir kan inte fördraga att jag har Ludwig inne hos mig, när jag klär mig. Är det inte löjligt? Visst är det löjligt, sa tante Sara. Lyckligtvis stod ju dörren öppen, så att jag fick ut Ludwig. Men så kom dunderslaget.
Kyrkogården, omgiven av en låg stenmur och planterad med träd i flera grupper, ligger så nära Vänern, att man tycker sig ha sjön inunder sig. Och den gråa, höga, vördnadsbjudande kyrkan själv har man bredvid sig. Sara bad att få sätta sig på en gravsten. Albert satte sig bredvid. Du är så tyst, älskade, goda Sara, är du trött? Barnen såg varken fattiga eller rika ut, men ovanligt vackra.
Tante Sara neg, stum och högtidlig, åt höger och vänster, varpå hon pekade nedåt parken. Den lilla gruppen, följd av tante Sara, satte sig i rörelse. Gratulanterna behöllo tillsvidare sina gåvor, väl vetande att tante Sara först efter ett försiktigt men ihärdigt trug skulle taga emot dem.
I alla fall, avbröt sergeanten, har du orätt i det, Sara, att fördärv och olycka finns i alla hus. I alla? frågade hon. Nej, jag har sett ett eller par hus, där de lever bra, rätt bra. Men det kommer visst inte därav, att de blivit hoplästa, vilket inte annorstädes hjälpt, utan därav, att de i själ och hjärta drar överens, åtminstone så pass mycket som behövs, vilket alltid hjälper där det finns.
Sara vände sig om för att närmare betrakta henne. Hon såg i själfva värket icke oäfven ut. Där kunde ändå i henne uppväxa en farlig rival, ty hon ägde hvad Sara aldrig i världen kunde få tillbaka: den första ungdomens tjusning. En ångestfull känsla hotade att få makt med henne, hon härdade icke längre ut att se dessa ansikten. Hvarför stodo de där vid dörren, hvarför lämnade de henne inte i fred?
Aldrig vill jag ha den makten över en annan, och åt ingen tänker jag ge den över mig. Albert teg: han klappade barnen på hjässan. Ack, du tycker om små barn! utropade hon. Utan att svara henne, sade han likväl: Om nu dessa barns föräldrar, Sara, var ogif ... Barnen ser goda och vackra ut; det tycks, som Gud och människor älskar dem.
Ni kan ej se en varelse, som lider; Ni kan ej afslå någon mänsklig bön; Är lindring möjlig, när ett hjärta svider, Kan ni ej låta bli att göra rön. Ni kan ej, hvar som helst en sträfvan röjes, Som vill det ädla, men af tvång fördröjes, Emotstå lusten att befrämja den; Ni kan ej såra ovän eller vän.
På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.» Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.» Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem. Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?
Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig. Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
Dagens Ord
Andra Tittar