Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Möter han oss, innan vi lämnat Rönnskärs udde akter ut, så vända vi och ränna unnan honom yttre vägen, och jag menar, att vi skola hafva gjort de två milen till Långö sund, förrän han hunnit på sidan om Långö ref, hvilket ej lär vara mycket öfver halfva vägen." "Men ändå om den andra tullslupen är oss till mötes vid Långö sund?" "Då spänna vi ut till hafs.
Men en så dugtig hustru har ingen i hela socken, som Paawo får, menade Jaako, och ref sig i hufvudet. Att du, Ella, som är så stark, stod der och hörde på predikan utan ett muck, framkastade Weikko, som kände sitt mod växa underbart, ju längre han kom ifrån gården.
Hvar har han fallit, är det i pannan som han slagit sig? frågade hon. Åh nej vars , svarade drängen och ref sig i hufvudet. Maja trillade under qvarnvingen, som far just skulle till att lossa, och pojkbytingen sprang efter henne för att dra henne undan.
Jag svarar för henne. Hon är inte riktig ... de kallade henne Fjollelena, redan när hon var ett barn, men med god vård tror jag det kan bli folk af henne. Jag skall låta höra af mig.» Han gick och lämnade direktören, som såg ut, som om han hade sett ett spöke. »Han är väl fjollig, han själf», mumlade Olson och ref sig i hufvudet.
"Gamling, Björntasse", sade Maglena med ögonen stadigt fästade på björnen nu, liksom hon brukade när hon ville få andra onda djur goda. "Nasskusgubbe"! Hennes röst ljöd innerligt smekande. "Du få int vara sint på oss. Vi är små, vi, och ensammen å ha int nån'ting te värje oss me mot dej." Björnen ref sig med tassen bakom örat, hans ögon blefvo mindre onda.
Högre och högre stego vi, blåsten hven kring oss, hvass, med helsning från isbergen; vi sträfvade upp till en fjellplatå, sågo en af kreatur tillstampad plats, en oslagen äng och en liten hydda . Ellen, främst i spetsen, ref upp dörren, försvann der inne, Heggen efter. Men intet jubelrop, ingen glädtig viftning i dörren märktes; eftertruppen tystnade tvärt och ilade efter med blandade känslor.
"Styfva gaffeln!" kommenderade den gamle, "vinden knappar af, så mycket den hinner. Kränger slupen?" frågade han vidare. "Han släpper ut sina ref", svarade gossen, "han reder sig godt, jag tror, vi icke vinna mycket." "Kapa joll-linan", befallte gubben åter; vi hade kunnat låta bli att sticka ut jollen, så hade vi haft den i behåll. Huru ligger slupen upp i vinden?"
När gumman slutat tala, steg han dock upp, gick fram till henne, ref upp rock och väst och framtog ett glaspärlband, som han lade ned på hennes knä. Den gamla betraktade det en stund, höjde sen sin blick och såg förvånad på kaptenen. Snart steg hon upp, slog armarna kring hans hals och snyftade utan att säga ett ord.
Så utrustad sprang han upp igen och slungade med vild kraft den väldiga stenen mot dörren, som, gammal och murken, genast splittrades. Medelst ännu en rörelse ref han de klufna dörrbräderna loss och stod der nu i dörröppningen med hela sin svit bakom sig och blickade in i löftets skymning.
Dagens Ord
Andra Tittar