Och Mose sade: »Därav skolen I förnimma att det är HERREN som har sänt mig för att göra alla dessa gärningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke: om dessa samma sätt som andra människor , eller drabbas av hemsökelse samma sätt som andra människor, har HERREN icke sänt mig; men om HERREN här låter något alldeles nytt ske, i det att marken öppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, att de levande fara ned i dödsriket, skolen I därav veta att dessa människor hava föraktat HERRENOch just som han hade slutat att tala allt detta, rämnade marken under dem, och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar; och de foro levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade, och jorden övertäckte dem, och utrotades de ur församlingen.

Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin. Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer. Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen vållade, ty den plågan var mycket stor.

Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honomÅter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan. Och se, rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade, och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.

Det var nu omkring sjätte timmen; kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen, i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min andeOch när han hade sagt detta, gav han upp andan.

Och altaret rämnade, och askan altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen HERRENS befallning hade angivit.

Gravarna öppnade sig, tusenåriga valv rämnade, och den sista dagens vita ljus föll in, där det förr var mörkt. Jorden spydde lik ur sitt innandöme, och liken blevo levande: händer famlade och ögon stirrade, och en av dem stod redan upprätt, yrvaken och bländad, med handen för ögonen: solen, havet! Du hör inte , sade modern sakta. Du tänker något annat. Jo, jag hör...

rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned. Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds SonOckså några kvinnor stodo där avstånd och sågo vad som skedde.

Husen ramlade, taken rämnade och vräkte sig ut över gatorna, granater fräste torgen, vidare, vidare, fortare, fortare! skrek Ziri. Tao har vaknat, Tao kommer och dödar vår kärlek!