Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
När han en stund hade betraktat deras lek, knep han hårt ihop ögonlocken och stod och tuggade med läpparna. Varför kommer aldrig Hallsten Folkesson? frågade han Ingemund, som var honom närmast. Sannerligen, hövding, därom må jag spörja som du, svarade han kärvt, och munskägget borstade sig spotskt uppåt. Men vill du svara mig på en annan fråga, så säg mig, vad du ser för underligt i skyarna?
Detta omdöme, som sannolikt skulle kunna utsträckas att gälla om en långt större del af vår befolkning än den, som det närmast afser, kan ej gerna frånkännas vitsord, och det talar om ett folk, hvilket är godt som guld i alla händelser för godt att skymfas...
Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, så ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten över de yttre sysslorna vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sånganföraren, som vid bönen tog upp lovsången, och Bakbukja, den av hans bröder, som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
Han behövde en jarl, som förstod sig på annat än att bära granna tignarkläder. Prästerna anbefallde mig och i ett steg kom jag konungen närmast. Den, som skall bära en sådan medgång utan att stupa, får vara klok. Och Jakob uttalade aldrig namnet Folke Filbyter? Aldrig... som jag minns. Däremot tror jag, att jag hört det namnet förr, fast långt senare.
»Nu förstår hon», sade den unga flickan och höjde rösten, »att dofterna, som talade så underligt till henne om kärleken, menade något annat, menade att hon skall söka lyckan i kärleken till mänskligheten den mänsklighet, som hon har närmast till hands, och söka att göra sig själf sådan att hon är värd den stora kärlek, som, som...!»
Tysta och vördnadsfulla nalkades först alla den gamle, nickade halfskygt och stälde sig framför sina platser vid långbänkarne, som voro flyttade på ömse sidor om bordet. Ukko sjelf hade en stol vid bordets smala ända, »äiti» deremot satt nederst, sist på bänken. Närmast husbonden stod en tom stol.
Hennes port stod alltid öppen för Dybedræt och Börevig. När detta brödrapar gjorde hennes bekantskap, slogos båda samtidigt av samma idé: hon har råd att köpa en tavla! hon skall köpa en! Skillnaden var, att Börevig menade en kubistisk tavla, under det Dybedræt närmast tänkte på en expressionistisk.
På det sättet gick hela den långa vintern, då golvet närmast omkring härden ofta om morgnarna var alldeles vitt av snö, som hade fallit genom vindögat. Någon enstaka gång hände det, att han tog henne med ut i släden, men då hade han alltid ett svärd hos sig under vargfällen. Och så snart skogen blev tätare omkring dem, vände han genast och körde hem.
Han skänker styrkan, visheten förlänar han Och ser och känner kungars sorg, en konung själf. Tro ej, att härskarn handlar rätt, om ständigt han Blott på det närmast rätta ser och glömmer allt För dettas skull allenast. Annan regel har Den vise, den, som önskar nå ett ändamål.
Registerknapparna med deras i porslinsskyltar inskrivna namn, vilka närmast liknade en apotekshylla, antogo mystiska former, växlande alltefter den brinnande åskådarens sinnelag.
Dagens Ord
Andra Tittar