Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
Vi skola icke frikänna, icke heller fördöma, ty hvarken det ena eller det andra nedtränger till själens grund; vi skola blott söka förstå, öfvertygade om att man på denna rätta medelväg bäst hinner till det gemensamma målet, sanningen. Först måste vi anmärka, att i de äldsta uttalanden om Lucidor råder en hätskhet i ordalagen, som uppväcker misstro till deras opartiskhet.
Hon var en förnuftig flicka, en af dem, som förstodo att ta lifvet rätt. Att se verlden så som den var, en treflig verld att lefva i. Och att lefva med menniskorna, inte i kif och ovänskap, med misstro och onödig försigtighet, nej, utan i glädje, munterhet och frihet. Så ville hon ha det. Gick det inte här, så gick det der. Inte var det värdt att sörja för så litet.
Det är endast jag, som vinner på vår vänskap, hon förlorar, hon går nedåt. Huru blind jag varit, som icke sett detta förr! Som icke sett, att mitt kärlekslösa, hårda sinne måste göra också henne hård. Att min misstro mot menniskorna måste göra också henne misstänksam och sträng; att min starka vilja måste förslafva henne.
JULIA. Det syns en misstro hos er då, som smittar. v. DANN. Åh tyst! Jag rymmer unnan rätt och slätt, Jag tar min tillflykt till mitt kabinett Och skrifver några ord, med lätthet funna, Som torde få herr "Kan ej" till att kunna. Han måste komma. O, så är mitt sätt! Jag kunnat dock den goda gubben unna Att se på mig. Hvad var för ondt i det? Jag vore färdig att af ledsnad gråta.
Alla nyheter såg gubben med misstro; den nya tiden ville han inte höra talas om. Hade Abrahams, Isaks och Jakobs Gud låtit hans fader och förfäder väl gå, skulle han nog göra så allt framgent utan både dränering och »säckagödsel», sa Ingvar och nickade sakta. Naturligtvis hade Emil och Selma ofta träffats och varit mycket samman under uppväxtåren.
Som liten slet jag med glädje ris för Valdemar, och med glädje skulle jag nu ha tagit slaget. Jag älskar och jag älskar honom... Väck inte en misstro omkring mig, som slutar med att göra mig till en ond ande. Dag för dag går du mellan mig och honom. Glatt och tanklöst plockar du bort det vackra från vår vänskap som ett barn guldbeläggningen från en bild.
»Gråter du kanske, när ingen ser dig i stället?» svarade jag. Och jag kände som ett stygn av min gamla misstro vakna inom mig. Men min hustru märkte det icke. Hon stod framför mig så strålande ung, som om intet moln skymt hennes panna. Och på hennes läppar lekte ett leende, som jag tyckte mig hava sett förr. Jag kunde blott ej erinra mig när. »Jag gråter icke längre», sade hon.
Och då Abraham Krok försäkrade, att Alexander Lagerström vore minst lika oavsättlig som någonsin Alexander av Ryssland, betraktade de honom med misstro och höll honom utanför sina rådslag. Det var nu en gång Abraham Kroks öde: att hållas utanför. Skolkamraterna, "elementargossarna" hade hållit honom utanför, emedan han icke ville deltaga i de stora bataljerna mot snaskar och deras vederlikar.
Inte skall man få skilja henne från skolan, sade en med beslutsam min. Om hon afgår, så går jag med, sade en annan. Ja, ja, det göra vi också, ljöd det från flera håll. Kom, så gå vi till föreståndarinnan och fälla en förbön för Hanna! Förslaget antogs af tre fjerdedelar af klassen. Resten ville hålla sig neutral. De blygdes för ett så hastigt omslag, och några af dem kunde ej glömma sin misstro.
Han kysste dem gång på gång. Vi voro så oskyldigt uppsluppna som två barn. Den stora, sunda jag skulle vilja säga fromma lyckan utan alla baktankar. Hvilken olycklig dag! Allt hvad min misstro, min reflexionsjuka ingifvit mig hade jag utan spår af finkänslighet kastat på papper och gömt i min skrifbordslåda. Naturligtvis ville han läsa det.
Dagens Ord
Andra Tittar