United States or Vietnam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag ser för mina ögon den stund, då jag icke längre kunde dölja min belägenhet för henne. Hon vart dödsblek och mållös av förskräckelse. Jag fick icke nalkas hennes bädd, då hon låg sjuk. Hon dog omgiven av tjänarinnorna. Men jag ser henne ständigt för mina ögon, om dagen och om natten. Jag säger dig, Myro, att hon i natt har stått vid min säng, stum och blek och hotande.
Då reste hon sig blixtsnabbt och lyfte stolen, som hon hållit i, liksom för att i nästa sekund slunga den emot hans hufvud. Han hade gripit tag i dörren och stirrade mållös på denna företeelse; men han gjorde icke det minsta för att afvärja det hotande slaget. »Det var otäckt», mumlade han blott, liksom för sig sjelf medan han stod kvar och stirrade på henne.
Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.» Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet; och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet.
Så stodo sakerna på ängen, och i denna sysselsättning var vår lilla kund stadd, då en växande hviskning: "Herr Gyllendeg, herr Gyllendeg!" slog hans öra med skräck och förkunnade ankomsten af den, som minst af alla människor var efterlängtad vid detta tillfälle. Och herr Gyllendeg stod framför den bestörta skaran, svettig, flämtande och nästan mållös af vrede.
Notarien, som brukade spela med i Mazérska kvartetten, blev ursinnig och gav L. hårda ord hela kvällen. Till slut utbrast han med den mest överlägsna ton: Hör nu, vågmästare! stoppa herrn sin pipa i säcken och knyt väl igen. Herrn skulle aldrig ha kommit sina läppar vid en flöjt, ty herrn har ju varken öra eller begrepp om takt! L. satt mållös.
Han kunde behålla eller kasta, bygga eller slå sönder, allt efter lust. Ha de läst över honom? frågade han slutligen för att väcka sig själv. Ja, husprästerna hålla på att läsa över honom, ljöd broderns långsamma svar, men nu är han redan mållös. Förmådde han ingenting säga? Magnus teg. Uppriktighet, uppriktighet, Magnus! Varför svarar du mig inte?
Till och med Fille var mållös, och vad modern beträffar, väntade hon när som helst en nervattack. »Ser mamma, det gick till så här. Vi träffades på badorten i somras, helt flyktigt bara, men alldeles tillräckligt för att jag skulle få klart för mig, att det var just en sådan karl som jag ville ha. En stor, stark, allvarlig och manlig karl, med snälla ögon och höga tankar om sig själv.
Jag vill säga dig något, Tomas, sade hon. Jag vill säga dig, varför jag grät. Tomas kände, att han bleknade. Jag tror, att jag kommer att få ett barn. Han stod mållös och stirrade på henne, som om han icke förstod. Men Märta stod vit och lugn. Hon grät icke nu. Vi ha gjort orätt, Tomas, nu går det oss illa! Timmarna runno. Tomas och Märta kunde icke lämna varandra.
Som en fura, mellan tallar fallen, Än i stoftet störst och utan like, Låg bland fiender, som stupat, hjälten. Men med sammanknutna händer, mållös, Som af åskan drabbad, stod den gamle, Och hans kind var hvit, hans läppar skälfde, Tills hans sorg fick ord och brast i klagan: "Nu är åsen i min stuga bruten, Skörden på min teg af hagel härjad, Nu är grafven värd långt mer än gården.