Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
Och när han fått en båtsman till roret, tar han sin fiol och spelar för måsar och skälar, som lockade av de ovanliga tonerna skrika och böla var efter sin art, och tråda dans kring det mörka skeppet och dess dystra spelman. Det är inte något märkvärdigt han spelar likväl, bara gamla dansar och marscher de spelade i hans ungdom, när han såg glada ansikten och han sattes i högsätet.
Båten försvann slutligen helt och hållet bakom udden, årtagen ljödo allt saktare, och det blef alldeles tyst. Patronen satt ännu qvar. Det var någonting märkvärdigt med hans sinnesstämning denna qväll, han var under inflytande af det större qvantum starkt vin han nyss druckit och vid hvilket han var fullkomligt ovan.
Och mycket riktigt; nästa ögonblick tonade: »Hoch soll er leben» genom rummen.» Apotekaren fortsatte: »Å, det är mycket han finner på, min vän ingeniören. För ett par år sedan fick han en neger till betjänt och han omtalade strax för mig att denne yngling var så mörk, att man knappast kunde se honom. Han vore dessutom mycket märkvärdigt skapad.
Löjtnanten knep ihop läpparne och sköt ut sin kraftiga underkäk, så att hans hufvud fick någonting, som kamraterna kallade »napoleonskt». Det är en sak, som likt ett ondt öde förföljer mig, gör mig olycklig och tillintetgör alla behagliga drömmar. Och hvad är det? Det vore väl märkvärdigt, om vi inte kunde få bugt med det, hvad är det? Jag har haft ett äfventyr, Adolf, en flicka...
Hufvudstaden var ej heller då för stor för att ej hafva reda på förnämligare händelser af dylik art och intressera sig derför. Men märkvärdigt förefaller det oss, att man hyste så ringa intresse för publika saker. Hvart stånd skötte sina åligganden och brydde sig ej om de andras.
Stellan, vad är det för märkvärdigt med din häst? Men Göran var idel iver. Han reste sig upp i bänken och svarade i stället: Ja och så säger han att den äter havre och ligger på halm precis som riktiga hästar å att ingen har en sådan häst. Tyst nu, Göran! Nu vill jag höra, vad Stellan har att säga om saken. Kom fram Stellan! Stellan gick fram till katedern. Han var blodröd i ansiktet.
»Åh, gud, hvad ni är grundlig, fröken. Ska' jag verkligen behöfva förklara det?» »Det får man alltid, när man uttrycker sig dunkelt.» »Nå ja då. Jo, ser ni, så ofta jag ser en dam läsa en bok, som inte är en lånbiblioteksroman apropos! det är märkvärdigt hvad de fleste unga damer ha en smak för lånbiblioteksromaner! jo, så infinner sig hos mig en känsla af belåtenhet. Aha!
Det är för märkvärdigt vad allting går framåt; det hette bibliska antikviteter i min ungdom; men jag är en gammal hund, jag.
Men han, han var ung, han var qvick i tungan, och hans ögon spelade. Man måste lyssna, när han hvisslade eller sjöng; det lät så lustigt, precis som en flöjt. Han kunde få den surmulnaste att skratta när han ville. Och så hade han ett så märkvärdigt sätt att taga henne kring lifvet. Hon kunde ej slå ifrån sig. Hon kunde ej ge honom en örfil, huru gerna hon än ville.
Han kände med ens, hur han blev stel och styv. Hon räckte honom kuvertet. Vad ska ja med de. Jag samlar inte frimärken. Hon såg på honom. Och så, sekunden efter, hände något märkvärdigt. Hon lutade sig in mot honom och viskade i hans öra: Du ä väl inte ond på mig, Stellan? Han skakade på huvudet, men på ett mycket litet övertygande sätt.
Dagens Ord
Andra Tittar