Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Hon ljuger också då, när det »inte behöfdes». Och när Roger ställer henne till rätta, kan hon endast svara, att hon »måste» bedra honom, ehuru hon älskade honom, och att hon »måste» ljuga för honom: ehuru hon mycket väl kunnat säga honom sanningen. Hon handlade som hon handlade, därför att hon »inte kunde annat».
Af själfva den gröfre sinnligheten känner jag ingenting alls, åtminstone icke ännu. Hvarför har jag så länge sökt förgylla honom i mina egna ögon? För att förgylla mitt eget handlingssätt, naturligtvis. För att inbilla mig, att jag ansåg honom förtjäna den kärlek, jag icke kunde låta bli att ge. Men kommer det någonsin något godt af att ljuga för sitt bättre jag? Nej.
Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i mörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen. Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.
När man är skumögd, som jag, så ... Vore du klarögd som örnen, skulle det likväl hända dig, min gubbe. Ögonen ljuga oupphörligt. De komma oss att tro, att det gives en rymd. De inbilla oss, att det gives vila och rörelse och olika hastigheter. Även det är lögn.
Han strök henne över kinden med vänster hand. Inte behöver du ljuga, ungstackare, sade han och stakade sig ut ur rummet. Louise kände en förfärlig tyngd i sitt bröst. Hon ville springa ut, men kunde inte komma förbi morfar i trapporna. Då kröp hon in under matsalsbordet och satte sig att gråta med munnen pressad mot de uppdragna knäna. J. A. Broms vandrade utför trapporna.
Arthur röck ifrån oss medaljongen, han snyftade av vrede och bearbetade oss med ett sådant raseri, att vi voro ganska förlägna. Emellertid blevo vi snart förtroligare med honom. Han var en god och frikostig kamrat och obegripligt slängd i att ljuga bort alla obehag såväl för sig själv som för oss.
Jag var glad och vänlig; fullkomligt otvungen. Det var som om han varit en bror eller dylikt. Jag tycker, att vi kommit hvarandra närmare än någonsin. Man borde ställa så till, att man hade en människa utom sig själf, som man aldrig tordes ljuga för. De orden äro som tagna ur mitt eget hjärta, ur min egen längtan. Hur jag sökt efter detta!
Och då ska hon säga det själv eller skicka skriftligt om det. Ja, varföre ljuga, varföre ljuga? mumlade Träsken. Men greven lade huvudet på sned och betraktade oavvänt och med leende min gästgivarns beskuggade anlete. Och vad säger husbond själv? undrade han. Vad säger gästgivarn? Gästgivarn makade sig långsamt bort till Träskens fönster. Han sade: Det är mor som bestämmer.
Jesus, straffa mig nu. Jag ber dig, straffa mig nu! Jag vill inte vara en bedragare. Jag vill inte ljuga. Om du inte kan frälsa mig, så straffa mig, straffa mig hårt, men nu, nu! Jag ber dig, Jesus! Men det hjälpte ej. Svetten stod i pärlor på hans panna. Men hans ögon voro torra och heta. Var han verkligen förtappad? Var det för sent? Fanns det ingen räddning?
Han blev brännande het. Det stack till i honom av ångest... Han sökte framtvinga underverket på egen hand. Han började bedja inne på sitt rum. Han lade sig på knä vid sängen: Kristus, lär mig älska dig! Kristus, visa mig vägen till räddning och frälsning! Kristus, ge mig ett tecken att det inte är för sent! Jag vill inte ljuga för dig inför altaret!
Dagens Ord
Andra Tittar