Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 november 2025
Men likafullt kastade hon en lysten blick efter brickan, då den fördes bort, osäker om huruvida hon värkligen fått af alla sorter, eller om kanske någon i alla fall blifvit glömd. Nog skulle de pösa, om de finge Fanny gift med doktor Broberg. Men däraf blir intet, det säger jag. Det vågar jag slå vad om. Hur skulle han vilja blifva släkt med sådant obildadt folk!
Han tackade henne aldrig, han ville helst slippa tala derom. Han skröt likafullt alltjemt om sin duglighet och raskhet, sin händighet. Han nästan ansåg det som sin merit, att han tålde henne i sitt hus, och försökte alla medel att låta henne känna sin öfverlägsenhet. Det att han lefde på hennes arbete ansåg han som en oförtjent ära för henne, en ära, som han likväl aldrig tålde höra nämnas.
Och stod du nu längst upp i nord, Du såg en lika härlig jord Ifrån dess fjällar höga; Och om den flacka kust du såg, Som sköljs af Bottenhafvets våg, Låg Finland för ditt öga Och tände kärlek i din håg. Men vet du, hvad jag syftar på Kan du den tysta tår förstå, Som i mitt öga sitter? Och denna dag, säg, anar du, Hur den kan vara mig så ljuf Och likafullt så bitter? Det är den femte juli nu.
Du misstar dig likafullt denna gång, Agnes. Skulle icke jag känna Antti, jag, som redan flere år lefvat tillsammans med honom? Ännu aldrig har passionen fått makt med honom. Det tror jag nog, ty inte lefva ni ju här, ni vegetera blott ligga i en beständig halfdvala. Och detta tillstånd kan räcka ända till grafven.
Jo, nog går det, men det ska jag säga pastorn, för jag känner till det, att kommer han med, så är det likafullt baron som ställer opp skyttarne, och när prinsen ska göra skottet, då blir de andra liksom drevet, och det kan ju inte vara till något hugn. Nej, det tycker jag med, och inte vill jag vara med bland bommarne, när det ska stå i bladet sen!
Naturligtvis icke, men likafullt fattade han ett dödligt hat till mig, förtalade mig, hindrade mig att få mina dramer antagna vid teatrarna, spann intriger, som berövade mig de inkomster jag behövde för att kunna existera. I ett anfall av raseri slår jag honom rakt i bröstet, på ett brutalt och fegt sätt, så fegt att jag led därav som om jag begått ett lönnmord.
Weitikka suckade. 'Och jag fick aldrig ta afsked, aldrig, aldrig! Sjöjungfrun tog honom från mig, och på köpet tog hon hans brud med. Och de andra likafullt, patrons dotter och guvernanten. Bara pojkstackarn, han blef qvar, ser ni han håller fast sig i slupkölen. Sjöbruden gitter inte med sådan ful bonddräng, min älskade skulle hon ha.
Hans andedräkt blef högre, hans kinder fylligare, han drog ut kikaren ånyo, lade den till ögat och utbrast i ord: "Ha, du skojare, ha, du skojare! Slapp du mig denna gång? Jag ville önska, du vore tre mil ut till sjöss, så sant jag skulle känna igen dig likafullt på skrytet och ståten redan, om ej på annat. Hvem är det, du skyldrar för?
Dagens Ord
Andra Tittar