Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Låt folket prata, de babblar likafullt, och har Carlsson ingenting särskilt emot mig, så ser jag inte något, som skulle kunna hindra det. Vad har han emot mig, säg? Inte har jag något emot moster, för all del, men se det där hålens pratet om det och det, och för resten lär Gusten inte bli god på oss. Asch, är inte han karl att hålla honom från sig, så ska jag väl mäkta det.
De förstodo inte ett ord, hon inte heller. Likafullt var konversationen i full gång. Hon skrattade och de skrattade. En af dem, han hade långt nihilisthår och en smal, liksom urvriden näsa samt en sorgsen gråtmild min, kunde hon dock inte förmå att skratta med.
Han hade trott, att den eviga tankegången skulle brytas. Men den bröts icke. Och den gick så här: Se, jag föddes i en torparstuga, där det inte fanns någon torpare, åtminstone har jag aldrig sett eller hört talas om honom. Men när jag var så fattig, måste jag använda alla medel för att komma mig upp. Likafullt gjorde jag aldrig något straffbart. Och ändå aktar folk mig som en tjuv.
Bilden av det rent och himmelskt okonstlade är likafullt någonting. Nu ... nu kom in, Sara! aftonen stupar allt mer; du kan bli kall. Jag ville inte för tusen världar att du skulle förkyla dig. Han gav barnen åter flera kyssar och små silverpengar; de sprang sjungande sin väg, och han tog Sara Videbeck under armen. Förkyla mig? Det hoppas jag inte skall hända.
Du, min flicka, du, mitt hjärta, Ville du min maka blifva? "O hur dårligt, djärfva gosse! Sådant skall väl aldrig hända; Hellre står jag i ett värdshus, Till en blank pokal förvandlad, Än jag dig till make tager." Och jag blir den unga värden, Och så är du likafullt min. "O hur dårligt, djärfva gosse!
En afton då jag i min ensamhet satt med mikroskopet framför mig, inträffade någonting som jag icke då begrep, men som likafullt gjorde ett starkt intryck på mig. Sedan jag låtit en valnöt gro i fyra dagar, lösgjorde jag embryot, som i form av ett hjärta icke större än en päronkärna sitter infogat mellan de två hjärtbladen, vilka likna en människohjärna.
Han höll med årorna, medan han torkade svetten ur pannan, och när det blev tyst, hörde han en flickröst sjunga från fyren. Genom luftförtunningen och avståndet kommo tonerna icke rena fram, men stämde likafullt ungefär, så att, när de nådde örat, de klingade svävande, obestämt som eolsharpan.
Ja, det var han med om, ty han ville icke vara ansvarig för en så ful tanke, men han kunde likafullt icke komma ifrån att tro sig ansvarig, ty han kände icke läran om determinismen eller viljans ofrihet.
EUBULOS. Så hör då: här, här i mitt hjärta göms min kung; Sök honom där med klingan, ingen hindrar dig. FOLKET. Vansinnige, är lifvet dig så värdelöst? EUBULOS. Det vore så, om döden kunde skrämma mig. RHAISTES. Välan, men tala skall du, yppa likafullt, Hvar den, jag söker främst, din kung, är undangömd.
Genom dörren blåste det kallt om vintern, så att hon ej viste hvar hon skulle sitta, då det drog öfveralt. Men likafullt kom man till rätta där, och flytta önskade hon numera icke, ty redan i tio år hade hon bott i samma rum.
Dagens Ord
Andra Tittar