United States or Myanmar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Wolfgang tänkte för sig att mannens utseende tilläte honom att fresta gott folk till att gå med på snart sagt vilken affär som helst och reflekterade över, hur litet hos Levison som berättigade till sammanlikning mellan skal och kärna.
Det giva vi sjutton, vad hon är eller inte är, svarade Cramer, vars små, lurande ögon strax hade varseblivit, att den unga damen gjort ett visst intryck på Wolfgang och med sin snabba uppfattningsförmåga genast anade att för honom själv obehagliga förvecklingar kunde uppstå, om Schnitler bleve allt för intim med Levison.
Vi hava viktigare saker att tillvarataga nu, min käre Wolfgang, fortsatte han. Men flickan var helt enkelt förtrollande, envisades Schnitler. Se så där ja, nu skall du kanske gå och förälska dig också jo då blir det trevligt, tyckte Cramer. Nej, lyd du mitt råd: Affär är affär kärlek är kärlek. Med Levison ha vi intet annat att göra, än rätt och slätt affärer.
Tidningarna visste att berätta följande: Bankir Simon Levison i Berlin hade på anmodan av Wolfgang Schnitler försträckt denne med penningar, så att han skulle vara i stånd att utföra sin plan en jättestor, konkav spegel ett teleskop, vars make världen aldrig förr skådat. Själva utförandet av spegeln hade Schnitler uppdragit åt en viss doktor Martini och agent Cramer.
Hans utseende och rykte stämma ej heller överens. Wolfgang ihågkom sina reflexioner helt nyligen över Levison och Cramer och tryckte ånyo vännens hand. Bon, du har rätt, sade han. Den nya donationen. Simon Levison hade resonerat alldeles riktigt. Vem i all världen skulle förmått att resa världen runt för att söka upp alla dem, som sökte lösa marsgåtan.
Med ens slog det honom, att här kunde han kombinera något, som gällde nytta och nöje. Han ville strax avlägga Levison ett besök, en privat, familjär visit, för att undersöka, huru det förhöll sig med den omständigheten, att ingen ny teori förgångna veckan inlämnats. Sagt och gjort. Wolfgang gjorde toalett och lät snart därefter anmäla sig hos Levison.
Då kontraktet härom var vederbörligen undertecknat, övergingo de tre männen till diskussion om, huru saken skulle gripas an. Hur i all världen skall jag kunna finna alla, som i denna tid syssla med gåtan? frågade Wolfgang. Jek haver ockse tänkt på then sak, svarade Simon Levison. Nå, hur menar ni? Jek lagar ännu en donation. Vad? Jek låter en person avlide. Wolfgang ryste. Mord? frågade han.
Han önskade veta, varifrån faran till en lösning kom en skicklig astronom skulle engageras för att genomse förslagen och vore en verklig fara förhanden, nåväl, så finge Wolfgang Schnitler taga vandrarestaven och söka hindra den oförskämde tänkaren. Det var ingen svår uppgift för Simon Levison att finna en döende man.
Nå vart är thet? Ingen svarer! Han tryckte ännu en gång på den lilla knappen. Nå, hallå. Jaså är thet thu min flicka. Säg till om bilen strax. Tack vart sa thu? Vill thu fölge med? Tja gjör så adjö. Levison reste sig, tog farväl av de bägge andra och gick. Vad tusan var det för en flicka, som skulle möta honom, undrade Wolfgang. Hans dotter kanske, framkastade Cramer. Låt oss se.
Nej, min bäste herre, nej, svarade Simon småleende. Thet är månge, som dör uten att de mördes. Jek låter en finkeret man avgå med döden. Aha! Nu förstår jag, inföll Cramer, och denne man har donerat något också av intresse för planeten Mars? Ackurat, ja. Och Simon Levison utvecklade sin plan i detalj.