Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Samtalet kom händelsevis in på kapitlet om att hjälpa, och Larsson yrkade avgjort på att man aldrig skulle hjälpa någon människa, ty »det vore att korrigera Försynen, som sände både gott och ont». Härvid uppstod en ytterst långspunnen och djupsinnig tvist, som ändades med att Larsson berättade ett äventyr om huruledes han en gång skaffade en människa två års straffarbete, då han ville hjälpa honom från tre månaders enkelt fängelse.
Man viskade och kastade på mig ursinniga blickar, vilka inneburo allt det förakt som ligger i ordet »brännvinsadvokat». Slutligen avbröt ordföranden: Det kan icke nekas. Namn? Larsson. Karaktär? Marinmålare. Ögonblicket var inne. Det var jag som var den anklagade.
Och nu är det fråga om allvarliga ting, liv och död, herr kandidat, låt oss genast lägga bort titlarna! Du heter alltså Larsson, Träbock Larsson, i vissa ögonblick har du drag som påminner om Hartman, ni är väl inte släkt? Alltså: där sitter du och röker, Larsson, och känner dig överlägsen för att du är vad du är, och här sitter jag och känner mig viktig för att jag inte är som du är.
Men byggmästar Larsson, som tillika var försäkringsagent, fick papper av sin yngste kontorist. Och när han läst igenom papperen strök han sig ett par gånger över ansiktet och sade: Ja, om herrarna tillåter, så tror jag inte att det är någon tur heller. Fabriken är lågt försäkrad och lagret inte alls. Då gick det en stöt genom stadens mest ansedda borgare Och de suckade.
Men kåk efter kåk förstås. Inte allt på en gång. För vi är så fattiga, vi är så fattiga Jag säljer hellre till stan. Inte, inte! Vad blir det för ett krångel? Alla distanserna. Och vi röstar emot och överklagar med. Och ingenjörn, som är så snäll, inte vill han ha med såna människor att göra? Se, nu ska jag tala om. Larsson är för köpet.
Med fina, starka trådar band han alla dem, som borde bindas. Björner med kontanter, Larsson med löften, Jublet med skräck. För Gusten Sörman hade han, ifall så skulle behövas, den där lilla menedshistorien i beredskap. Återstod endast Hagelinarna, Benjamin Hagelin. Visserligen skulle väl några väl och lagom klart formulerade artiklar om Tre Remmaremordet göra kraftig verkan.
Det är ingen lysande affär. Men det begär jag inte heller. Det är alltid så mycket, att jag har säkerhet för mina pengar. Lektorn kan lita Det gör jag. Men skulle jag märka svek på något håll Porslinsögonen stucko fram, vitan lyste blå med skarpa röda strimlor. Herrarna vet vet att jag inte är att leka med. Ååh, lektorn , mumlade Larsson sorgset förebrående. Hagelin ryckte på axlarna.
Detta glömde han dock vanligen. Då öppnades dörren, och in trädde Markus Larsson som räddaren, ty gubben steg genast upp och hälsade honom. Larsson var nämligen en av de högst få, som någon gång besökte den gamle, och D. var förtjust i honom, ty han disputerade så bra och hade mycket av D:s oppositionslynne i sig, vilket gjorde hetsiga diskurser möjliga.
Länsman böjde sig ned över sina papper, bläddrade och tycktes anteckna. Och utan att se upp, sade han: Nu ska Larsson hålla sig till sanningen. Ville han bli av med pojken? Bli av med pojken? upprepade gästgivarn. Länsman bläddrade och skrev kors och streck och frågetecken. Efter en stund sade han: Ja, ja, då ska vi ställa frågan på ett annat sätt.
Gästgivarn tog papperet och läste genom det från början till slut. Så lade han det framför länsman, pekade på sitt namn och sade: Är det jag som ska bli fast för det här? Eller är det greven? Fast? upprepade länsman och gjorde stora ögon bak hornbrillorna. Vad håken? Fast? Har Lars Larsson i Sutre något på samvete efter han frågar länsman, om han ska bli fast?
Dagens Ord
Andra Tittar