United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi kan inte döda Adolf! Vi ä inte sådana hårda grymma människor, att vi kan döda ett osjäligt djur! Nej, nej, barnet mitt! sade Gustav. Han skall få leva. Hösten kom och Adolf var nu rätt stor. Hans diet hade stadgat sig. Han åt till och med biffstek med lök och drack även det s. k. krisölet, ehuru dock icke gärna. Det kunde man se på hans uppsyn. Sommargästerna flyttade så småningom till staden.
Småhandlare lupo omkring med prov på sina varor; unga flickor, utbjudande blomsterkvastar, kransar och bindlar, vandrade mellan de långa raderna av vagnar, som medan deras dragare, mulor och attiska klippare, betade bakom dem fängslade ögat med anblicken av citroner, persikor, fikon, lök och grönsaker. Från andra vagnar störtade i strålar de pressade vinsäckarnes innehåll i hämtningskärlen.
Ackompagnerande henne med glasen, märkte man icke i början något, men när slutligen ingen sång hördes, föll det en af åhörarne in att ropa till sångerskan, att hon skulle sjunga bättre. Hon blef ond, rynkade ögonbrynen och hötte med knytnäfven åt den näsvise. Den tillrättavisade tog upp en lök ur sin ficka och kastade på sångerskan, som träffades på ögat.
Men har ni mer än nog för er person, Så bjud åt någon annan af ert goda; För min del var jag ständigt af den tron, Att ingen man får vara nådehjon. O min beräkning! Ack, den hårda pannan! v. Blir han ej målare, blir ingen annan. Min goda onkel, gör ännu försök! v. Må ske en gång, men det går upp i rök. Nej, fröken, hvilken min! Säg, skär ni lök? v.
Gusten ville lägga lök på laxen och riva upp i saken, men Carlsson strök över alltsammans med en gest: Asch, det var visst värt att tala om. Det var då rakt inte något att tala om. Men dagen efter var han i full verksamhet med sina tre man och stora »landjan» att hämta bräder och tegel från Rågholmen.
Herr Lundstedt införes i en förstuga, som är målad med riddare som sticka vildsvin med spjut, under det rapphönshundar hålla dem i öronen och landsknektar blåsa valdhornssolon med nävarne i klockstycket. Betjänten visar honom en bambustol att sitta på, och går in genom en dörr, som tyckes leda till köket, efter som det luktar lök, när han klämmer ut luften med dörren.
Då vi hundar komma bort från våra husbönder, på någon gata, eller i någon park, så finna vi dem genom deras lukt inte genom vår egen, som människorna äro nog fåfänga att tro. Och vi hjälpa varandra. Om vi möta en hund, fråga vi: Lukt av dålig tvål, andra klassens badstu, skosmörja, biff med lök i närheten?
Herr Lundstedt införes i en förstuga, som är målad med riddare som sticka vildsvin med spjut, under det rapphönshundar hålla dem i öronen och landsknektar blåsa valdhornssolon med nävarne i klockstycket. Betjänten visar honom en bambustol att sitta på, och går in genom en dörr, som tyckes leda till köket, efter som det luktar lök, när han klämmer ut luften med dörren.
Gusten ville lägga lök på laxen och riva upp i saken, men Carlsson strök över alltsammans med en gest: Asch, det var visst värt att tala om. Det var då rakt inte något att tala om. Men dagen efter var han i full verksamhet med sina tre man och stora »landjan» att hämta bräder och tegel från Rågholmen.
Några stucko en strut med konfekt, russin eller torkad frukt i lådan under kuskbocken, andra kommo med en butelj öl, en flaska bränvin eller en droppflaska, full med konjak. Barn med kålhufvuden i händerna sprungo fram och bådo om välsignelse, små flickor med tändsticksaskar eller en knippa lök erhöllo nådegåfvan och handpåläggning för hvad de erlagt.