Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Minst bitter var sorgen för de övergivna Clara och Lotten, som oaktat de vid uppbärningen av mjölken fått så mången god kaffetår, likväl kände, att deras vår skulle komma igen, bara hösten avlägsnade de svåra medtävlerskorna på kärleksmarknaden. Om eftermiddagen, när ångbåten kom och lade till för att hämta herrskapet, var det stor uppståndelse på ön, ty aldrig hade en ångbåt lagt till där förr.
Ingen människa syntes; det var som om hösten och de mörka kvällarna i ett slag lagt trakten öde. Telegrafstolparna vid vägkanten sjöngo monotont. En liten svartgrå hund med rädda, tindrande mörka ögon, som kommit fram till dem på ångbåtsbryggan och som de hade visat sig vänliga emot, följde dem alltjämt; än var han före dem, än var han efter, men alltid i närheten.
Och jag såg att av allt, som hon sagt mig, hade jag lagt på minnet det, som jag helst bort söka glömma, och glömt just det, som jag först av allt bort skriva upp i mitt minne. Jag hade lagt på minnet, när hon talade enligt min egen önskan, och glömt allt, vad hon talade emot densamma. Medan jag trodde mig göra allt för henne, hade jag därför endast arbetat för mig själv och min egen lycka.
Man anser honom vid hovet som ivrig anhängare av Julianus, och som farlig genom inflytande och rikedom. Jag har av rent medlidande lagt mig ut till hans förmån hos eusebierna och Apodemius. Mannen har ju sina goda sidor.... Utan tvivel. Och måhända ha mina föreställningar burit frukt.
Sedan hon lagt honom i hans sista hvilobädd, kände hon det, som om han ej längre tillhörde henne, och hennes enda tröst var det vissa hoppet, att hon en gång skulle få möta honom och hans förut hemgångne fader i de eviga boningarna. Därför hade hon också i dag stannat hemma hos sitt sjuka barn, som ännu behöfde henne, och nu sutto de båda och talade under tårar om honom som de förlorat.
Gamla öga, skym dig ej, Kväf tåren, som vill bryta fram ur hjärtats djup, Att den ej hindrar dig att se i denna stund. O hjälm, din glans har mattats, ärg har lagt sig kring Din kopparyta, guldet ensamt strålar än, En bild af troheten, som, om den äras, glöms, Förtrampas, uppbärs, aldrig vet af växling själf. HYLLOS. Emottag, fader, denna ädla pansarskrud Och sköld och svärd.
Hvarför kunde hon inte trampa det ned inom sig sjelf när det utom henne icke fans någon motsvarighet. Hon kunde icke hålla sig stilla. Af och an gick hon på mattan, rastlöst och oroligt. Hon tänkte på trappuppgången, på rummet. Hon hade vandrat uppför samma trappor, lagt sin hand på samma dörrlås, hängt sin kappa på samma knagg. Det kom öfver henne en obeskriflig vämjelse.
Ett lågt, men långt envånings trähus, som ofta härbärgerat höga personer, erbjöd dock även utrymme nog för Henrik Flemings möte med sina resande släktingar. Klockan var tio på förmiddagen, och den väntade gästen dröjde. Kerstin Fleming gick ut till forsen och betraktade tankfull dess brusande våg, som mot de snöklädda stränderna förekom nästan svart.
Han satt på sin vanliga bänk i skogen, då jag kom. Det var tidigt på morgonen. Naturen var så ung och frisk som den endast kan vara på våren. Han satt i solen och höll sina gamla, litet frusna, händer på käppkryckan. Vinterrocken hade han ännu inte lagt av trots att vi närmade oss juni. Men de tjocka blå muddarna voro borta.
På herr Lundstedts höviska svar ledsagar betjänten honom förbi hundgården upp till byggningen. Det är ett lågt, vitt stenhus med en stensköld i pannan, på vilken ett kamfiokort och ett hjorthuvud äro huggna under en furstlig krona.
Dagens Ord
Andra Tittar