Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Det var en drifhusplanta som hon vårdat och älskat och knutit sina förhoppningar vid; den hade vissnat så snart den flyttades ut i kallare jord; en såpbubbla som glimmat i eldskenet från kaminen, men som icke tålt dagens nyktra ljus. För minnet hägrade ännu dess granna färger, medan hon satt och stirrade ut i tomheten. Blytung och svart skulle denna tomhet breda sig ut öfver hennes lif.
Förste Konsuln kom in och hälsade på sina gäster välvilligt, bryskt jovialt, som det var hans vana, när han var i riktigt gott humör. Det dröjde en stund, innan han upptäckte gruppen vid kaminen plötsligt skiftade han färg och reste sig upp.
Eldsvådenatten hade sonen Elis Eberhard kommit in till honom och sagt: Far, far! Nu brinner det i skorsten igen och elden har tatt i skräddaregården. Komministern reste sig och gick bort till fönstret. Ja, sade han, elden är smittsam. Alldeles som elakt lynne. Han återvände till kaminen och satte sig.
Stellan räckte Kalle sin hand och sade: Nu ha vi gjort fostbrödralag å dä ä för livet. Kalle nickade. Det blev tyst. Det sprakade i kaminen. Stellan kände det, som om han inträtt i ett nytt och högtidligt skede av sitt liv. Nu hade han en vän, en riktig vän. Världen hade på något sätt förenklats. Han var ej ensam längre. Han var två. Han hade blivit starkare.
Där satt Joséphine på sin hedersplats vid kaminen, indolent, småleende under sina rosengirlander, draperad i en guldbroderad indisk silkesschal. Han nickade förstrött, och hans blick flög vidare liksom sökande. Plötsligt klarnade hans ansikte upp han smålog, detta ljusa, ömma leende, som blott han ägde, och sänkte ögonen. Han avbröt litet tvärt samtalet med värdinnan och tog general Junots arm.
Ack, vad kunde det göra svåger Broms? Han var rik, han. Och hade dessutom bara ett barn, under det att Rothen hade åtta. Elis Eberhard blev svart om händerna, men det fick mor tvätta av, hon skulle också ha något att göra. Roth satt framför kaminen varje ledig stund, och de voro många. Han varken läste eller tänkte.
Därpå tog man upp brödkanterna från durken och serverade brännvin. Kaminen rödglödgades av de hyggliga lotsarna, som svepte mig i fårskinn och tvungo mig att liggande spela smutsiga kort på byråklaffen. Under en animerad mariage inlupo vi åter i hamnen och mottogos icke av några oroliga hustrur eller jämrande barn.
Men tänk, om polisen, som brukade gräla på hans mor, kom och körde ut honom? Åhnej, där i skuggan af den höga kaminen där kunde han sätta sig, där såg nog ingen honom. Och lille Josef satte sig där och lyssnade. Han hörde, huru där talades om ting, som han blott förut genom mormor förnummit små glimtar af.
Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av något underbart. I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för deras runda och släta form. En dag, då brasan slocknat innan den var fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur.
Hit mä linan, pojkar! Kvickt! Kvickt! Det sista Stellan såg var Kalle, som krypande närmade sig honom: Hugg tag i linan, hugg tag, ser du den inte! Här! Här! De sutto hos gamla Kerstin, inbäddade i filtar framför den glödheta kaminen. Vid sidan om på bordet stod en tillbringare med ångande mjölk. Över kaminen hängde kläderna. Det rök ur dem.
Dagens Ord
Andra Tittar