Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
Ingen märkte de båda, och tysta de smögo sig unnan, Först i salen och dän i den ensliga kammarn där inom; Men där talte bekymrad den sjuttonåriga flickan: "Lyssna, Johanna, om någon du hör, om någon i salen Smugit sig ren, gå tyst och titta i fönstret, att ingen Står bland syrenerna gömd där ute och spetsar sitt öra! Vet du en underlig sak, en förunderlig skratta blott icke!
Men ser du, fortfor Brackander, om det nu hände sig så, att en bättre friare än du, en rik, mycket rik och därtill förnäm man, ville göra Johanna den äran att taga henne till hustru, vad skulle du säga om det? Jo, svarade Sven med återvunnen fasthet, jag skulle säga, att om den rike mannen förut vet, att Johanna är min trolovade, så bär han sig åt som en dålig karl.
Sven masmästare, som innerligt skrattat åt Adolfs berättelse och sedan under samtalets fortgång stått och sett ut genom fönstret, vände sig om och sade: Det syns en båt ute på sjön; det är säkert Johanna, som kommer. Gott, sade korporalen, vill ni som jag, så gå vi ned och möta henne vid sjöstranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat åt oss.
Med dylika tänkespråk och citater ur åtskilliga poeters arbeten sökte han även, fastän förgäves, att muntra Sven. Kära du, sade han vid ett tillfälle, du ser precis ut som en, vilken sålt smöret och tappat penningarne. Jag hörde dig i natt prata något i sömnen om Johanna.
Det vore kanske värre än om modern vände sig i grafven! Helena blef alldeles het ända ner på ryggen. Om hon ändå åtminstone hade sagt honom ett vänligt ord i afskedsstunden! Tänk, om Johanna, som tjänte samman med honom hos häradsdomarens, skulle börja lägga ut sina krokar för honom!
Med den ömhet och outtröttlighet, varav endast en älskande kvinna är mäktig, vakade nu Johanna över Sven och vårdade honom, såsom en moder sitt sjuka barn, och Karin fick nu för första gången på länge själv njuta någon nattro.
Sven berättade bland annat med glad uppsyn, att den tid, under vilken han genom kontrakt förbundit sig att förestå Brackanders masugn, om några månader vore slut; därefter ämnade Sven bygga en smedja, arbeta för egen räkning och fira sitt bröllop med Johanna. Djäknarne kvarstannade hos korporal Brant till följande morgon.
På vägen mellan masugnen och herregården hade Svalgren framkastat åtskilliga dunkla hänsyftningar på vad som nyligen timat mellan patronen och Johanna. Dessa hänsyftningar inträngde som dolkstyng i Sven masmästares bröst, men en känsla av stolthet och manlighet förbjöd Sven att ställa nyfikna frågor på den av honom djupt föraktade betjäntslusken, vars falska ögon lyste av skadeglädje.
En ung, hur kunde han väcka Mera än kärlek också, om han kom, som den åldrige kommit, Rik och förnäm, och lockade mig att dela sin lycka?" "Hå hå", suckade nu den vackra Johanna, "förgäfves Skattas ej guldet högt, då det allt kan jämna i världen, Göra den åldrige ung och en ung förlika med åldern.
Den lille mannen ställde sig i en imposant posityr framför jätten, till vars bröst han nätt och jämnt räckte, och utbrast med hes röst: Men om den rike mannen, som ämnade göra Johanna lycklig, vore ingen annan än jag själv... jag själv, hör du!... skulle du ändå våga kalla honom dålig karl? Svara på den frågan! Jag tager ej mitt ord tillbaka i det fallet heller, svarade Sven.
Dagens Ord
Andra Tittar