Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Glömmen ej det! Så skynden då alla kära små att in i vår Herres vingård gå. Arbeten troget vid sång och bön, så skall eder gifvas som nådelön en krona skön. Däråt gläder sig eder ringe vän Onkel Eric. På svag is. Med teckning. "Gå inte ut på isen, Johan! Den är för svag och bär inte än. Lyd nu och gå direkt till skolan!"
Jag vet, vem det är. Jag kände genast igen honom bland de andra. Det var på honom jag satt och väntade dag efter dag i Vreta. På den farligaste av alla? Jag känner igen honom också jag. Jag trivs inte med mig själv, om inte jag går ut, där isen är skörast. Men så betänk då, vad det gäller. Han har ett hårt hjärta den ryttaren. Det hårda hjärtat kommer att bulta häftigare vid mötet än mitt.
"Att frun hade gått med magistern der förbi ned till isen. Hon förundrade sig så öfver att frun inte var hemkommen ännu, och ville att rektorn skulle fara och söka frun." "Hvilken tid var det?" "Så der mellan sex och sju, eftersom klockan slog sex just som vi gingo till Leisténs." "Hörde Mina hvad rektorn svarade fru Leistén?" "Han svarade rakt ingenting.
Carlsson gjorde invändningar, men på Gustens fråga, om han tyckte det var bättre att stå kvar på isen hela natten, hade han intet att invända, helst han såg, att allt hopp om att nå kobben var ute.
Följande dagen öfvertygade de sig, att isen sammanhängde med kusten, och hunno vid middagen, på 6 mils afstånd från land, 70° 46´ n. br. och 54° 4´ ostl. längd. I afvaktan på en gynsam förändring i isens läge loverade de mellan kusten och en massa isflak, som hade aflöst sig från den fasta isen.
Så långt de kunde se, öppnade sig ett enda stort snöfält, här och där med små runda höjningar, som voro nedsnöade kobbar; himlen var blåsvart i ostkanten och bådade snö; kråkorna kommo flaxande utifrån och drogo åt land för att söka nattkvist; det dånade ibland i isen, som skulle det lika sig till töväder, och skälarne hördes böla ute till sjös.
Med möda kunde han röra den och gå till stranden, der han hade sin häst hos en fiskarhustru. »Bara hon kunde bättra sig, innan det blir för sent.» Han körde öfver isen. Kölden knep om öronen. Samuli satt med pipan i munnen och lät det gå som det bäst kunde. Den uttröttade hästen drog och knogade, men det led inte.
Hon lyssnade, det var nu alldeles mörkt. Man hörde hur stormen tilltog der ute, den vanliga nattstormen. Han är säkert redan i staden , tänkte hon, eljest vore hans lif i fara, stormen rycker så fort upp den ännu tunna isen. Hon gick till det lilla fönstret och såg ut. Hon urskilde ingenting. Allt var mörkt. Hon öppnade dörren och gick ut på vägen. Lika ogenomträngligt.
Då måste han stanna hos den andra der nere och hon, den gamla, sällskapar med haltian och sommarns alla naturväsen, som om vintern sofva... Och nu, Antti, har du hört allt. Se nu ut, se! Vid holmen der bor Weitikkas älskade på hafsbottnen, och der ser man ibland om höstqvällarne, just förr än isen binder vågen, en reslig gestalt liksom förföljd af en annan hvit skepnad försöka fly åt kullen till.
Det dröjde sedan nära femtio år, innan någon kom ännu närmare polen, denna gång på västra halfklotet, då engelsmannen A. H. Markham 1876 lyckades framtränga norr om Grinnell land på isen till 83° 20'. Markham deltog i den engelska polarexpeditionen under Nares, som med de två fartygen »Discovery» och »Alert» öfvervintrade på Grinnell land 1875 76, det förra vid 81° 42', det senare vid 82° 26' n. br.
Dagens Ord
Andra Tittar