Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Det var som om hon såg framför sig en scen ur en bok som hon gerna läste. Just så hade hon tänkt sig ett hem och sådant hade hon önskat sig det. Hennes eget hem var så fattigt på glädje och trefnad, på kärlek och fred. Kontrasten grep henne.
Han grep till pennan och började skrifva böcker, som trots deras ofullkomligheter och brister dock hade så mycket innehåll, att några inflytelserika personer fattade välvilja för honom och beredde honom tillfälle att besöka lärdomsskolan i Slagelse. Här fick han nu inhämta grunderna för den allmänbildning, som han dittills saknat, och år 1828 blef han student.
Scenen liksom vek undan för henne, det var ej mer ett sluttande golf, det var en enda böjlig planka hon stod på. För att ej falla grep hon i närmaste föremål, det var en stol. Kören gick ut, det var deras slutfermat och sortie. De gingo ut två om två, hon var den sista. Men hon gick ej, utan stannade. Der stod ju denna stol, den var ett stöd.
Vill konstapeln vara god och se till att han kommer ombord, och att han stannar där. Och hör inte på hans dumheter.» Silverbucklas protester tjänade till ingenting. Konstapeln grep honom i armen och förde honom ombord på »Zuleika», och höll sig sedan envist på kajkanten ända tills Askengren med sällskap kom ombord. Hemresan blev inte angenäm för Silverbuckla.
"Vad flinar hon åt, gamla habba", röt han till åhörarnas förtjusning, och grep ett paket på måfå. "Ta det här! Ta det , människa. Hör hon inte vad jag säger, sabla markatta?" "Och här", han grep en yngling i rockkragen och slängde ett paket mitt i flinten på honom.
Det grep mig så, att min hustru skulle tro, att jag redan hade glömt eller var på väg att glömma, att min smärta fick utbrott, och jag hörde och såg ingenting annat, än vad jag själv kände, och vad som marterade mig. Jag berättade henne, hur fattigt och fullvuxet hela vårt hem föreföll mig nu, när Sven var borta.
Detta hade aldrig förr förekommit i hans praktik. En herre som icke ville ta emot en inropning! Det förekom hans skådespelarhjerna alldeles ofattligt. »Seså, hva' är det för konster. Kom! Herrrn är ju galen!» Han grep tag i Williams arm och drog honom med sig på ett temligen omildt sätt. Han kände sig upprörd, som om han blifvit förolämpad, sårad i sina innersta känslor. Inte ta emot en inropning!
Edmée böjde sig djupt ned över tapisseriet och letade automatiskt bland silkesdockorna på bordet. Hon hade en förnimmelse, som kunde hon kvävas. Han reste sig halvt upp och grep våldsamt hennes händer tvärs över bordet. Med sin brännande blick tvang han hennes att lyfta sig. Vet du om det? nästan väste han henne in i ansiktet.
Plötsligt kände hon en hand på sin skuldra: Edmée! Hon vände sig hastigt om och grep hans hand. Hennes ögon voro fuktiga. Varför dansar du inte? För det... Å, min vän, vad har hänt?... Han skakade på huvudet.
»Jag står också ensam i världen», suckade Annie sakta. Då grep Karl hennes händer på det traditionella sättet, talade och sade: »Åh, Annie, låt mig », och så vidare. Några minuter senare, när Annie fått munnen ledig, viskade hon: »Ska’ vi bo här i sta’n?» »Vilket du vill, älskade.» »Jag har alltid älskat Värmland.» »Så slå vi oss ned där då, det går ju lika bra.»
Dagens Ord
Andra Tittar