Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 november 2025
Tätt invid Tomas snavade han och föll. Tomas stod ett ögonblick tveksam; så tog han honom under armarna, hjälpte upp honom och borstade av hans rock. Det var en gammal man; han var drucken och sade icke ett ord. Tyst som han kommit vacklade han vidare, en oredig kontur, som gled undan och suddades ut. Dimman tog honom, och han var borta.
Men din lära hatar jag, hatar jag, hatar! Den har ingenting med kärlek att skaffa. Ingenting! Jag har känt dig länge, jag har ingen aktning för dig och jag älskar dig ännu. En liten båt gled fram öfver ett haf utan strand. Fjärranifrån var den blott som ett stoftgrand i det blå, på närmare håll liknade den ett lefvande väsen, som sträfvade stönande framåt, mot vind och ström.
Tallriksslickarna makade sig emellertid endast litet åt sidan för henne, och en av dem mumlade: Här kommer en nunna för att tigga allmosor, men jag har ingenting på mig. Ödmjukad, förnärmad och upprörd trängde hon sig in mellan männen vid en av dörrarna. Men den gav efter för hennes rygg, och hon måste taga flera steg baklänges, allt efter som dörren gled undan.
Han tog emot det långsamt och hans blick gled med låtsad likgiltighet öfver det skrifna talet: Femhundra kronor och i samma ögonblick stack det till inom honom af glädje, så att hjertat ett ögonblick tycktes stå stilla. Den der lilla papperslappen rymde två månaders frihet från tvång nya menniskor, nya omgifningar allt det obekanta, detta utanför som är oroliga själars himmelrike.
Strömmen av festklädda människor och flaggprydda vagnar gled förbi. Hela sta'n var på benen. Plötsligt stannade Bill och vädrade i luften. »Jag känner en doft», sade han. »Ja», svarade jag, som kände doften utan att vädra. »Det är vätesvavla. Jag känner igen den från nattluften i kasern, när jag var beväring.»
Jag undersökte blott Lyylis hals. Helt säkert hade du gärna kommit med? Hm Var inte halsen värkligen litet röd på vänstra sidan? Jag böjde hufvudet ännu djupare ned, blåste på det misstänkliga stället och torkade det ånyo. Hade du inte gjort det? Eller huru? Hans hand gled under min haka, oemotståndligt böjde han mitt hufvud uppåt och såg mig i ansiktet. Jag måste svara. Inte bryr jag mig om det.
Dansen gled fram, tur efter tur; paren förenades och skildes åt; där var sorl av prat och skratt, korseld av blickar från leende blå och bruna ögon, när Förste Konsuln stilla, som han gått kom in igen. Mademoiselle de La Feuillade dansade med Eugène de Beauharnais.
Men aldrig skulle jag få ett svar på denna fråga, aldrig skulle hon vakna upp ur denna dvala, och med förtvivlan i hjärtat skulle jag en gång vända mig mot det nya liv, som väntade mig utan henne. Så sökte jag i aningen följa den väg, hennes tankar togo, medan hon längre och längre gled in i dödens våld.
»Det var otäckt», upprepade han blott ännu en gång, tomt och själlöst. Så gled han ut om dörren. Hon hörde hans steg i tamburen, aflägsnande sig nedför trappan utanför på gatan... tills de dogo bort och tystnaden slöt sig som hafvet öfver en varelse, som går till botten. Det låg ett hårdt uttryck öfver hennes drag och den starka figuren såg segare ut i sin hållning än vanligt.
Svärdet gled, träffade Davids vänstra arm och avskar hennes fingrar. Men i nästa ögonblick hade den bloddrypande klubban träffat götens skuldra och inslagit hans harnesk. Centurionens arm förlamades av slaget. Även David kände sig efter det sår han fått oförmögen att längre med kraft svänga sin klubba.
Dagens Ord
Andra Tittar