United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !


hällde hon öfver klabbarne en god portion, bar flaskan åter bort sin förra plats och gick ännu en gång in till sin eldstad och sina vedträn. »Upp med spjället, käring», kommenderade hon sig själf, »och dörren glänt, när du ska' till att osa fan ur veden med petroleum

Om hon jamar och skriker, det usla kräket, stryk henne sakta ryggen, du kommer vår gård, och tala till henne vänligt, förstår du. Farstudörren skall nog stå glänt, och ingen annan dörr i gården är läst. Farväl, gullgosse, minns nu, hvad jag har sagt dig."

De främmande sakerna omkring henne gjorde henne rädd, de liksom hotade henne och det kändes, som om hela rummet med stränghet hade bedt henne bort. Hon ämnade också redan draga sig tillbaka, men märkte i det samma i andra ändan af rummet en dörr, som stod glänt. Hon hostade... Mjuka steg hördes; tröskeln visade sig en svartklädd fru, stor och fet. Det var helt säkert hon. Mari började.

Betjänten upplyste, att hans herre för ögonblicket var upptagen, men om herr Schnitler ville taga plats i salongen Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt hopp om, att den unga flickan skulle infinna sig, ett hopp, som dock gäckades. En dörr till ett angränsande rum stod glänt. Han gissade sig till, att det var biblioteket, ty han hörde Levisons stämma talande med en främmande herre.

Slutligen kom han till en fönsterluft, vars ena fönster stod glänt med en stormhake, att han kunde obehindrat skåda in i rummet. Där rådde ett visst hemtrevligt slarv.

Det är oändligt mycket lättare för en ung praktisk man, som duger till något, att komma in i en ordentlig firma, än det någonsin varit. Dörrarna äro icke stängda för duglighet; tvärtom, de stå alltid glänt. Kapital fordras icke lika litet som relationer. Verklig duglighet har aldrig varit eftersökt eller blifvit högt uppskattad som nu.

Det var från en sådan promenad Stellan just nu återvände till det vita huset vid Svanegatan. Dörren mellan tamburen och salongen stod glänt. I lilla förmaket innanför salongen hörde han sin fars och farmors röster, medan han tog av sig ytterkavajen. han hängde upp mössan, blev han plötsligen stående med mössan hängaren och handen hållande i skärmen.

Sedan han besvarat frågan i ord och vändningar, som med tiden blevo alltmera djupsinniga och svårförståeliga ej blott för kvinnorna utan även för honom själv, steg han vanligen upp och gick in i kvarnen. Stängde han dörren bakom sig, återstod för kvinnan ingenting annat än att besviken och förödmjukad smyga dädan. Lämnade han åter dörren glänt, kunde hon följa honom.

Slutligen kom han till en fönsterluft, vars ena fönster stod glänt med en stormhake, att han kunde obehindrat skåda in i rummet. Där rådde ett visst hemtrevligt slarv.