United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
FRANK. Jo, jag kan svälta, herre, det går an; Man spänner endast bältet litet trängre. Han är artist. v. Långt mer, han är en man. FRANK. Vill fröken hvila litet, så välan! v. DANN. Ni afslår då mitt anbud, ni föraktar Min ringa tjänst? FRANK. Jag nämnde mina skäl. Jag får ej motta den, men jag betraktar Mig som er godhets gäldenär likväl. Och nu att hämta färg! Ett kort farväl! v. v.
JULIA. Hvems då i vida världen, om ej din? FRANK. Nåväl! JULIA. Tyst, onkel hörs. FRANK. Å, ingen fara! Det drog i trappan blott; nu är du min. Släpp, dyre, älskade, han kommer in! v. v. DANN. En vacker dag! FRANK. För mycket sol, min herre! v. DANN. Just solen, tycker jag, ger den behag. FRANK. Ursäkta mig, så tycker icke jag. v. DANN. Den sortens smak förstår jag ej, dess värre!
Han var en modig, frank yngling, två år äldre än Johan, med mörka, starka drag; grubblade icke, hade ett handlingslystet temperament; var klok; kunde tiga när det behöfdes och hugga till när så erfordrades. Förstod ekonomi och sparde. Han var för klok, tyckte den drömmande Johan.
Betrakta den, se, den är skön och stor. v. FRANK. Hur kan ni mena så? v. DANN. Jo, denna ring är mig bevis därpå. FRANK. Min ring? v. DANN. Ja, hör mig! Sen, af ödets bölja Jag drifvits vida världen kring, Då sände jag den ring, ni bär, er ring, Till en, en kvinna, som ej fick mig följa, Ej dela mina skatter, men som var Min barndomsvän, min brud i forna dar. FRANK. Jag häpnar. v.
Det mest originella förslaget till sulfitlutens nyttiggörande torde vara det, som för några år sedan framkastades af prof. Frank i Berlin. Han anser, att lutens organiska substans bör ha värde såsom näringsmedel för växtätande husdjur. Prof. Lehmann i Göttingen har tagit saken om hand, och enligt ett meddelande uti Z. f. a. Ch. 1906: 1788 fortgå försöken på bästa sätt.
DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.
För kalciumkarbid håller en ny och storartad användning på att arbeta sig fram, nämligen för tillverkning af *kalkkväfve*. Under de senaste åren ha en del kemister världen rundt intensivt arbetat på att kemiskt binda och nyttiggöra luftens kväfve, och nästan samtidigt på skilda håll har problemet på olika sätt blifvit löst, nämligen af tysken Frank och af norskarne Birkeland och Eyde . Frank befriar kväfvet från syret och låter det absorberas af kalciumkarbid; Birkeland och Eyde förbränna kväfvet med syret uti en elektrisk ljusbåge till kväfveoxider, som sedan förarbetas till salpetersyra och *kalksalpeter*. Både kalkkväfve och kalksalpeter finnas sedan ett par år i marknaden och flera fabriker därför äro under uppförande.
DANN, rik egendomsherre på landet. JULIA, hans brorsdotter. AXEL FRANK, ung målare. FRU BINGEN, hushållsfru hos v. Dann. TRYGG, gammal trotjänare. EN SLÄTMÅLARE, i arbete hos v. Dann. v. v. "Omöjligt, kan ej, går ej an!" Till slut Skall man dock mer än mänska vara För att i längden härda ut Med denna hjälplöst platta mänskoskara.