Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Och då åskan går! Miskunda dig, Gud! Vilken blixt! Riddaren ville stiga upp. Hans ögon voro hotfullt riktade på gossen; men patern lade hejdande sin hand på hans arm. Även patern var förvånad, när han hörde Sorgbarn sjunga och såg honom knäböjd knäppa med fingrarne på glasbitar, som han framtagit ur sina kläder och lagt på golvet.
»Här är det», sade hon vänligt i det hon räckte det fram. »Tack», sade en gammal kvinnas hårda röst och de smala fingrarne grepo begärligt efter det lilla paketet. Så reste hon sig upp. »Sitt... vill du inte sitta», bad den unga. Fru Zimmermann återtog liksom motvilligt sin plats på chäslongen; det var blott som om hon icke orkade stå. Men hon höll sig rak och styf,
Ja, verkligen, han kommer! Men med hvilket rassel, hvilket buller, hvilket ljud! Der är han, din Olli, han sjelf, din käraste! Hör du, han hvisslar, han sjunger, han knäpper med fingrarne! Han är då så glad? Men hvarför? Se ej ut, Katri! Dock, du ser redan! Dina oskyldiga ögon se måhända syner, efter de så der vidgas och bli blodsprängda af vild smärta? Hvad ser du?
Simon kastade sig över honom och grep ånyo med de långa nagelväpnade fingrarne kring hans hals för att strypa honom. Klemens förlorade medvetandet. Hela detta uppträde hade endast upptagit några sekunder. I nästa ögonblick hade Krysanteus ilat till sin sons hjälp. Med möda lyckades han befria Klemens ur pelarmannens händer. Simon uppgav ett ursinnigt rop, när han igenkände sin nye motståndare.
Patron, som är lagkarl, visste nog hur han gjorde det, han. Han tog ett par konstaplar ut, och doktorn med. De sågo på liket och på bössan, vände och svängde, stucko med fingrarne öfverallt, mätte och skrefvo opp, ... och hur det var, blef det så bestäldt att Carlson dödat sig sjelf med sin egen bössa af våda, när han gått full i skogen... Misstanken togs ifrån mig något litet, men inte alldeles.
Men det blev ett tvärt nej, just som prästen sa Fader vår och man skulle luta pannan i handen. Herr Lundstedt försökte mellan fingrarne räkna om dem baklänges, men det blev nej ändå. Nu hade han fått en sorg, och den kändes skön som det stilla lidandet, det oförskyllda, som förädlar människan och renar sinnet från själviskhet.
Nej, vet du, Bella, aldrig hade jag trott att våra små händer skulle innehålla 13 olika ben, utom tummens sesamben och så fingrarne. Se hit, två rader handrotsben , fyra i hvarje och så fem mellanhandsben som fortsättning af fingrarne inuti handen. Hvad jag gerna ville ha ett riktigt benrangel att studera, det är så litet jag vet om min egen kropp. Ja, vi äro bra konstigt skapade, sade Bella.
Men Atte rodnade och hostade af förlägenhet, han aftog stillsamt sin andra handske, höjde handen i nivå med sina ögon, böjde fingrarne och betraktade sina långa välskötta naglar, som om de kunde ge honom förklaring men jag förstår inte. Inte? Hvad? Hvad du menar.
Deras hederskänsla uppreste sig mot en så ovärdig lek med sanningen. Hur kunde ni stå der och ljuga så långa ni voro? utbrast Bertha Eriksson. Bevars, så söta ni gjorde er, och så kunde ni ändå ingenting, inte så här mycket ens. Och hon knäpte med fingrarne. Jag föraktar er, ja, det gör jag!
Dagens Ord
Andra Tittar